Alla älskar Stoner. Med rätta, för detta är en riktigt bra bok.
John Williams skrev romanen om Stoner 1965 och den väckte då föga uppmärksamhet. Men nu, snart 50 år senare, har den getts ut på nytt, översatts och spridits i hundratusentals exemplar, kanske miljoner. Förra året blev den av de mest sålda romanerna i Europa och den älskas av både läsare och kritiker. För några månader sedan kom den i svensk översättning.
Historien påminner om Richard Yates och hans bok "Revolutionary road". Författarna är generationskamrater och böckerna har en viss likhet.
Stoner, det är William Stoner, en bondson i Missouri som väljer en ny bana långt bort från den utstakade när han blir universitetslärare i litteratur.
Han föds, han lever och dör. Hans liv är utåt sett varken spännande eller särskilt upplyftande, kan man tycka.
William Stoner föds 1891. Han gifter sig med sin första förälskelse, ett äktenskap som snart blir en plåga. De får en dotter som hustrun i början till stor del lämnar i Stoners vård men sedan abrupt tar ifrån honom.
I medelåldern hamnar Stoner i en konflikt med sin överordnade på universitetet, en konflikt som präglar hans återstående tid på sitt arbete. Strax därpå inleder han ett förhållande med en student och upplever passion och kärlek. Omständigheterna medger inte skilsmässa och förbindelsen måste brytas. 1956 dör han.
Böcker som denna, som når sådan framgång och som är så hajpade i media, är jag normalt skeptisk mot. Men den här blev jag ändå nyfiken på och är glad att jag gav en chans. För det här är en berättelse som verkligen berör.
John Williams behärskar till fullo att skriva om det stora i det lilla, det stilla livets storhet. Trots att det är en berättelse om ett ganska alldagligt, kanske till och med tråkigt, liv går den direkt in i hjärtat. Vi känner med Stoner, vi kan leva oss i hans personlighet, hans frustrationer och hans förtvivlan, hans passion och hans rättrådighet.
När jag läst klart tänker jag att det är en gåva att kunna skriva så, att skriva en fängslande berättelse om ett så alldagligt och nästan depressivt liv. Det är lysande och mycket begåvat.
Den är inte spännande, redan från första början vet vi som ska hända. Men det spelar ingen roll.
Kanske är det i vår stressade samtid som en sådan här bok kan uppskattas mer än när den gavs ut första gången. Att läsa den är som en vila, en tillbakadragenhet i stillhet men ändå allt uppslukande.