När man frågar bekanta vilka klassiska tonsättare de känner till och först tänker på kommer direkt tre namn fram: Bach. Beethoven, Mozart. Ja, ofta även Chopin och Tjajkovskij. Men ingen säger Liszt, 1800-talslegenden Franz Liszt som föddes 1811 i Ungern och dog 75-årig i lika legendariska tyska Bayreuth.
Nej, Bayreuth förknippas främst med Wagner och hans operahus. Men utan Liszts generösa Wagner-stöd hade mycket av den tonsättarens framgångar uteblivit.
Hur kan det komma sig att denne Liszt med sina enastående insatser – både som tonsättare, pianist, dirigent, arrangör, konsult – förblivit så pass okänd här i vårt land? En bläddring i Sohlmans storartade Musiklexikon ger en bild av förhållandet. Beethoven får 22 sidor, Bach 18, Mozart 12 men Liszt knappt 8.
Om Liszt har det ändå skrivits närmare 90 böcker. De flesta på tyska men även franska och engelska finns. Åtminstone en finns översatt till svenska (1983) – den samling dagböcker som Liszts dotter Cosima gav ut på senare delen av 1800-talet. Undra inte över att de väckte uppseende – hon hade ju gift sig med Wagner!
Alldeles tomt på svenska är det dock inte. För sådär tre år sen kom boken ”Franz Liszt och 1800-talets konstmusik” ut, författad av Jan Ling. Och alldeles nyss var det dags för ett praktverk: "Franz Liszt – människan och symfoniske diktaren”. Två författare medverkar.
Om människan Franz Liszt skriver en bekant författare i våra trakter, Mirjam Tapper. Hon bor och arbetar ju i Oskarshamn.
Liszts tolv symfoniska dikter analyserar Martin Tegen. Denne musikforskare, fortfarande verksam trots sina 94 år, hjälper oss att förstå ett unikt musikaliskt skapelsearbete. Det handlar om en liten del i Liszts breda kompositionsvolym, men extra intressant är den onekligen. Musikens handling hänger ihop med budskap i dikter och andra ord som antingen Liszt själv eller beundrade författare skrivit. Vad som ligger först i skapandet – tonerna eller orden – varierar säkert och väcker många frågor under läsningen.
Bokens vidaste innehåll är dock Mirjam Tappers porträtt av personen Franz. Bara att komma så nära denne märklige man är en upplevelse. Självfallet kan vi lyssna på Liszt-musik utan att bry oss om hur tonsättaren levde. Men läser man det här blir det ibland till och med svårt att förstå hur han hann skapa all denna musik. Mästerverk – men även somligt med mer av ytligare beställningskaraktär.
Nu är det ju så att komponerandet sannerligen inte heller blev det enda som engagerade honom. På yrkessidan tog statusen som pianovirtuos stor plats. Dessutom blev han alltmer känd och uppskattad som dirigent. Och rader av uppdrag drog honom runt i världen, ofta långt från hans centrala bo- och arbetsplats, Weimar.
Men nu långt bort från yrkeslivet. Han var en lurifax med alla sina trassliga kvinnoaffärer och inte så lite vinglande uteliv.
Starten då? Underbarn! Mirjam Tapper har verkligen trängt in i hans liv, rest runt och slagit sig ner på många av Liszts ”hemplatser” i försök att återuppleva hur det var på hans tid.
Som så ofta när det känns angeläget, denna uppmaning: Läs lugnt – ge rum för eftertankar!