Novellisten Alice Munro är en relativt ny upptäckt för mig. Det var i samband med nobelprisspekulationerna i höstas som jag fick upp ögonen för henne. Tack Gunvor Alnervik och Claes Siöstedt på Västerviks stadsbibliotek! Att läsa Munros noveller är beroendeframkallande. Man får liksom inte nog av hennes världar och hennes kristallklara, knivskarpa, iakttagelser av människors drivkrafter och svagheter.
Den senaste samlingen heter "Brinnande livet". Och här är kärlek, tvingande passion och uppbrott några genomgående teman.
Munro behärskar konsten att gestalta de där till synes vardagliga situationerna och händelserna som får livet att ta en helt ny vändning.
I en novell på 20 sidor kan hon berätta om ett helt liv, eller åtminstone om något avgörande i ett liv.
Hennes berättelser utspelar sig alltid i hemlandet Kanada, även om novellerna kan ha besynnerliga – och ibland drömska – titlar som "Att nå Japan", "Grus", "Tåg" och "Amundsen".
Med risk för att låta både nyfrälst och inbilsk känner jag mig faktiskt en aning klokare efter att ha läst Alice Munros "Brinnande livet".
Har du ännu inte stiftat bekantskap med hennes författarskap har du något att se fram emot.