Medioker roman av Theorin

Blodläge är Johan Theorins tredje kriminalroman med Öland som skådeplats. Det är vår och sommargästerna börjar bege sig till Öland för att titta till sina hus och fira påsk. Den gamle sjökaptenen Gerlof Davidsson, som även funnits med i Theorins tidigare böcker, beslutar sig för att lämna äldreboendet och bosätta sig i sitt gamla hus igen i den fiktiva byn Stenvik. Hit beger sig även Per Mörner och Vendela Larsson som finner varandra i det gemensamma intresset för löpning. Mörner upplever en jobbig period i livet. Hans dotter är svårt sjuk och hans jobb känns otillfredsställande. Till råga på detta hamnar hans pappa, som han har ett komplicerat förhållande till, i trubbel och Per känner sig tvingad att rycka in. Även Vendela har ett och annat att bearbeta från sin uppväxt på Öland.Theorins böcker är inte några kriminalromaner i strikt bemärkelse. Kriminalintrigen finns visserligen alltid där men den är egentligen inte historiens huvudfokus. Karaktärerna och relationerna dem emellan är viktigare. För de övernaturliga inslagen, som kommit att bli kännetecknande för Theorins historier, svarar Vendela Larsson som tror sig ha kontakt med älvorna. Hon är övertygad om att de finns där ute på Alvaret. Och av dem önskar hon sig både det ena och det andra. Efter hand blir hennes önskningar allt djärvare - och mörkare.Jag är förtjust i Theorins sätt att bygga karaktärer och levandegöra miljöer, och kanske framförallt att skapa stämningar, men Blodläge tillhör inte hans bättre verk. I jämförelse med de två tidigare, Skumtimmen och Nattfåk, är den här faktiskt ganska medioker. Det största problemet är huvudpersonen Per Mörners prioriteringar som känns som ett störande skoskav genom hela läsningen. Medan hans dotter ligger cancersjuk på lasarettet i Kalmar tar sig Per an att bringa reda i sin far, porrtidningsproducentens, smutsiga byk. Det har jag svårt att köpa.