Med hopp och värme om eländet

Marina Lewycka skriver om 19-åriga ukrainska Irina som kommer som illegal invandrare till England. Först som jordgubbsplockare, där hon möter landsmannen Andrij och ett gäng andra illegala invandrare från världens olika hörn. Alla är de i klorna på agenturer som säger sig förmedla fina jobbet i det nya landet, men det visar sig vara rena slavjobben i privata industrier, men också trafficking. Visst har vi hört talas om detta? Jobb sju dagar i veckan, från tidig morgon till sen kväll, hårt slit till usla löner och inga skyddsnät. Många arbetsgivare håller det till och med helt legalt och betalar minimilöner. Men eftersom de hyser de anställda i husvagnar och skjul så drar de av för mat och logi. Och för utbildningsavgift, förmedlingsavgift, skatt och försäkring, trots att inget någonsin når de rätta mottagarna. Övertidsersättning existerar inte. Det är ingen tvekan om att boken beskriver en helt riktig verklighet, som vi sett omvittnad i flera reportage på senare tid, även från Sverige. Ändå är detta en riktigt charmig roman. Marina Lewycka lyckas med konststycket att göra det till en intagande berättelse om de två ukrainska ungdomarna och deras bekanta, mitt i eländet. Det finns hopp och det finns ljus i berättelsen, och framför allt mycket humor. Det är tack vare humorn som den här boken kan nå ut till långt fler än de som själva informerar sig om konsekvenserna av den globala marknaden och människans girighet. Läs den! Efteråt kommer du att ha en helt annan syn på omvärlden och dina medmänniskor från andra länder.

Med hopp och värme om eländet

Nej, jag kommer aldrig mer att äta industrislaktad kyckling. Inte efter att ha läst den här boken. Även om den utspelar sig i England så spelar det ingen roll, intrycket av vanmakt är bestående.