Så fantastiskt det är att få stifta bekantskap med en människa som levt i en annan tid men som trots det känns lite grand som en kamrat, en inspirerande vän.
Någon som resonerar lite grand som du, men som samtidigt är betydligt kunnigare och klokare.
Märit Huldt (1912-2006), alias Hiram, var en välkänd svensk kokboksförfattare och matskribent på sin tid.
Under signaturen Hiram skrev hon om mat för Svenska Dagbladet i över 25 år och författade åtta böcker.
Nu kommer ytterligare en, "Hirams gröna kokbok". Den är sammanställd och skriven av journalisten Milena Bergquist som också hon skrivit om mat för Svenska Dagbladet.
I samband med Hirams bortgång 2006 skrev Bergquist en artikel om sin föregångare och kollega – en text som gav enormt gensvar från läsarna.
Det fick henne att fundera på att ge ut en bok med utgångspunkt i Hirams efterlämnade recept, anteckningar och skisser.
Tänkt, sagt och gjort. År 2011, strax innan Hiram skulle ha fyllt 100 år gav så Bergquist och Anna Lind Lewin ut "Hirams bästa kokbok" och nu är det alltså dags för "Hirams gröna".
Märit Huldt utbildade sig vid Konsthögskolan i Stockholm i sin ungdom, något hon senare kunde dra nytta av som författare. Hiram illustrerade nämligen själv sina artiklar med personliga och humoristiska teckningar.
Man hör ibland att Hiram var före sin tid, exempelvis när det gäller hennes iver att förespråka det närproducerade, rena och enkla. Hon uppmanade också till att låta sig inspireras av säsongens råvaror, och att sluta krångla till det i köket.
Ja, hon resonerade på sätt och vis så som många resonerar i dag.
I "Hirams gröna kokbok" finns gott om användbara och enkla recept, kompletterade med skojiga illustrationer.
Här får man även ta del av Hirams anteckningar från olika resor, liksom seriösa såväl som mindre allvarligt menade tankar kring kommande projekt .
Även om Hiram talade om "enkelhetens magi" var hon av den uppfattningen att matlagning måste få ta sin tid. "Det är min tro att vi inte får lova att göra det allt för bekvämt och tidsvinnande i fråga om maten. Vi vinner tid – men maten vi äter förlorar sin själ", skrev hon i en av sina anteckningsböcker.