Jag tror aldrig jag har läst en dålig bok av Joyce Carol Oates. Däremot har jag läst en del böcker av henne där jag inte gillat översättningen. Den här var till min stora lycka väldigt bra och dessutom fint översatt av Kerstin Gustafsson.
Katya Spivak är 16 år och har lämnat det fattiga hemmet och hemstaden i södra New Jersey för att arbeta som barnflicka över sommaren hos en familj i kuststaden Bayhead Harbor. Här träffar hon den rike och excentriske Marcus Kidder.
Han bjuder hem Katya, som mot bättre vetande bestämmer sig för att tacka ja till hans inbjudan.
Men allt är inte vad det ser ut att vara.
Katya slits sedan mellan äckel och avsky för den äldre mannen och kärlek till honom för att någon äntligen SER henne.
"En fager mö" är en berättelse om makt och manipulation och en beskrivning av klassamhället. Jag riktigt kände Katyas desperata längtan efter ett bättre liv. Och samtidigt oförmågan att riktigt släppa taget om det gamla.
Händelserna i boken känns drömlika. Som om huvudpersonen inte riktigt har kontroll över sina handlingar och saker som händer är precis bortom hennes kontroll.
Att läsa den här boken var ungefär som att bege sig in i någon annans obehagliga dröm, ja Oates är lika lysande som vanligt.