Nu fortsätter Jan Guillou sin stora släktsaga, som inleddes förra året med Brobyggarna. I romanserien, som han kallar, Det stora århundradet ska han berätta 1900-talets omvälvande historia. Han utgår från sin egen släkt. Det är kring sin mors familj, som han väver sin historia. Den handlar om hans morfar och hans två bröder: Lauritz, Oscar och Sverre.
Det var tre mycket tekniskt begåvade pojkar, som i unga år lämnade det norska Vestlandet för att få den tidens bästa ingenjörsutbildning i tyska Dresden. Utbildningen betalades av välbeställda norska företagare. Men det fanns ett pris. När de var klara diplomingenjörer skulle de hem och bygga järnvägen mellan Oslo och Bergen.
Två av bröderna svek sina välgörare. Bara Lauritz återvände och slet med brobyggen på Hardangervidda. Oscar flydde till tyska Östafrika och järnvägsbyggen under Afrikas brännande sol. Sverre smet i väg med sin älskare, lord Albert, till hans slott i England i 1900-talets första år.
I den förra romanen fick vi följa Lauritz och Oscars strapatsrika liv i Norge och i Afrika. Den tredje brodern, Sverre, försvann snabbt ut ur berättelsen. Men nu är han tillbaka och i centrum. I den här delen är det han som har huvudrollen. De båda andra får agera statister.
Och när Sverres historia ska berättas kommer de sköna konsterna i centrum på bekostnad av teknik och jakt. Det känns lite befriande. Även om Guillou inte helt kan avstå från en och annan jakt. Men det tar nog drygt 200 sidor innan det är dags. Det måste vara rekord - så länge har han nog aldrig tidigare vilat på hanen i en roman...
I England kan Sverre leva ut sin konstnärliga ådra. Han och hans lord lever i kretsen bland de begåvade männen och kvinnorna i Bloomsburygruppen. Det var en grupp brittiska intellektuella, mycket frigjorda, som hade starkt inflytande på kulturlivet. Flera i gruppen var gifta med varandra. Det hindrade dem inte från att ha både hetero-, homo- och bisexuella kärleksaffärer med andra av medlemmarna.
Jan Guillou berättar om de båda männens kärlekshistoria med alla de svårigheter det innebar att vara homosexuell, även bland överklassens män, vid den här tiden. Processen mot Oscar Wilde några decennier tidigare kastade fortfarande sin mörka skugga över homosexuellas kärleksliv.
Guillou beskriver den ömsint. I de här båda romanerna har han visat en annan sida än den vi brukar förknippa med honom. Det uppskattar vi och ser med spänning fram emot fortsättningen, när det första världskriget är över och allt ska byggas upp igen.