Höga förväntningar som inte infrias helt

Sju kvinnor åker till Gotska Sandön för att gå en rehabiliteringskurs i försäkringskassans regi. Polisen Maria Wern är en av dessa, men kursen är egentligen en ursäkt för att komma bort från hemstaden, då hon ska vittna i en rättegång och har blivit hotad till livet. Kursen verkar till en början väldigt harmlös. Men så börjar det hända saker på ön. En storm gör att kvinnorna tappar kontakten med civilisationen och en efter en börjar otäcka saker att hända. Samtidigt som Maria Wern kämpar för att hålla sig levande, försöker hon hitta nyckeln till de förfärande händelserna. En spännande jakt genom mörka skogar slutar såklart, som sig bör, med att dramat får sin upplösning och sin förklaring.Parallellt får vi följa hemmakollegans - och hemlige älskarens - längtan efter Maria, och hans oro för henne under bortavistelsen. Även hans historia byggs sakta upp med diverse spänningsmoment. Bland annat hittar han samband mellan kvinnorna på ön och en nyligen avliden man. Det får honom att sakta men säkert börja ana oråd.I sin helhet är historien spännande och karaktärerna målande beskrivna. Men det är något som gör att jag inte riktigt fastnar i berättelsen. Jag vet inte vad. Kanske beror det på att jag lyssnat på den som ljudbok och det då kan vara svårt att hänga med i alla detaljbeskrivningar och vändningar i historien.Att ge ut en deckare som ljudbok brukar annars vara ett bra grepp då just spänningen gör att man klarar av att koncentrera sig längre stunder. Men här tyckte jag inte riktigt att det funkade. Kanske hade jag fått en helt annan upplevelse om jag läst boken som roman. Det är svårt att säga.Deckarförfattarinnan Anna Jansson har hyllats högt och lågt för sina romaner om polisen Maria Wern. För mig var det första gången jag stiftade bekantskap med henne och förväntningarna var höga. Därför känns det tråkigt att berättelsen inte riktigt levde upp till mina förväntningar - trots ett spännande innehåll.