Fallet. Så heter Michael Connellys senaste kriminalroman med Los Angeles-polisen Harry Bosch som rättvisans förkämpe.
Den skicklige och rutinerade kriminalaren närmar sig pensionsåldern. Och han börjar så smått att förlika sig med tanken på att relativt snart lämna yrkeslivet som brottsutredare bakom sig.
Sedan en tid tillbaka jobbar han på "cold case"-enheten, vilket innebär att han jobbar med gamla fall som aldrig har klarats upp.
Men när den högt uppsatte politikern Irvin Irvings son faller från en balkong på det sägenomspunna hotellet Chateau Marmont blir Bosch – känd för att vara en omutbar sanningssökare – beordrad att ta sig en närmare titt på händelsen som inledningsvis betraktas som ett självmord.
Parallellt jobbar han med ett gammalt fall där en tonårig flicka, Lily Price, drygt 20 år tidigare hittats på en klippa, misshandlad och strypt till döds.
Det är ingen rast och ingen ro för Harry Bosch som lever med sina fall dygnet runt, tills dess att de är lösta.
Hans brådmogna tonårsdotter Maddie, tillika bokmal, får fördra med hämtmat under de mest intensiva perioderna, och hon får stå ut med en pappa som kommer hem sent om kvällarna och bär med sig sitt jobb i tankarna ständigt.
Men relationen mellan dessa båda – den ensamstående pappan Harry och hans dotter – är god, uppriktig och harmonisk.
Däremot skär det sig på alla möjliga fronter på jobbet för Harry Bosch. Kommunikationen med kollegorna, överordnade som underordnade, är bristfällig minst sagt.
Bosch är en effektiv man som helst kör "sitt eget race", och han har ett mycket begränsat tålamod med sin nye partner sedan ett par år, den pratsamme och frågvise David Chu.
Tack vare sin skicklighet och sin höga moral blir han dock alltid förlåten av omgivningen för sina tillkortakommanden.
Michael Connelly började sin skrivargärning som journalist och arbetade bland annat under flera år som kriminalreporter på Los Angeles Times.
Han har skrivit drygt 20 romaner sedan debuten med "Svart eko" 1992.
Connellys litterära värld är förstås mörk och skrämmande men också underhållande.
Han skriver på enkel, effektiv, "journalistprosa" och vecklar inte in sig i allt för många kriminaltekniska detaljer.
Som i alla bra detektivromaner är huvudpersonerna tecknade med omsorg. De är människor av kött och blod med fel och brister men också med hedervärda kvaliteter.
Och dessa människor och deras egenskaper stöts och blöts mot varandra.
"Fallet" hör inte till Connellys bästa men historien suger definitivt tag i läsaren för stunden.
Fortfarande håller jag envist fast vid att "Poeten" (från 1996) är Connellys absolut främsta verk. Den är ett guldkorn, det vill säga av det hårresande slaget.