Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Förlaget kallar boken en grafisk memoarbok, som en omskrivning för att det är en seriös seriebok. Men någon omskrivning behövs inte, den lever på sina egna meriter. Den amerikanska författaren och tecknaren Alison Bechdel har skrivit och ritat en berättelse om sin pappa, som dog 1980 när Alison var 20 år gammal. Strax före hans död hade hon fått veta att han var bisexuell och att föräldrarna skulle skiljas. Det är en både ömsint och vemodig berättelse, där bilderna har stor betydelse. Det skulle naturligtvis gå bra att skriva den helt i ord, men bilderna ger mer. I samverkan med orden bildar de en helhet.Det är skickligt gjort, och känns som en "riktig" bok trots sin form. En ny form av litteratur.Familjen Bechdel bor i en liten stad där fadern växt upp, omgiven av en rad släktingar. Men han har varit ute i världen, tjänstgjort i Tyskland och läst på universitet. Nu är han gymnasielärare i engelska och begravningsentreprenör på deltid. Han är klassiskt skolad och älskar Proust, James Joyce och Scott Fitzgerald, och för vidare sitt litteraturintresse till Alison.I familjen finns också mamma Bechdel och två bröder. Alison är äldst i syskonskaran.Hon berättar för oss om en känslomässigt distanserad barndom, där båda föräldrarna slukas av sina respektive intressen, och snarare lever bredvid varandra än tillsammans. Men det framstår ändå utåt som ett ordinärt medelklassliv.Alison är själv homosexuell och ser tillbaka på hur detta präglat henne. Det handlar om arvet efter pappan och hur hennes eget liv formats i förhållande till honom. Med hjälp av bilderna och texten utforskar hon sitt eget liv.
