Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den här deckaren är riktigt bra, men jag hade uppskattat den mer om den inte slutat med så många obesvarade frågor. Det är ju liksom hela grejen med en deckare, att gåtan ska lösas. Den här historien består av två gåtor, ett nutida mord och två förmodade mord i förgången tid. Det nutida klaras upp men inte de gamla. Historien är så osannolik att den nog bara kan överträffas av verkligheten. Men det här är påhitt av författaren från början till slut. Irländskan Tana French har debuterat med en annorlunda och läsvärd deckare.Den handlar om polisen Rob Ryan i Dublin. Han är nu drygt 30 och inte så erfaren mordutredare. Men tillsammans med en lika ung kollega får han i uppgift att leda utredningen av ett mord på en tolvårig flicka i staden Knocknaree söder om Dublin. 1984, när Rob Ryan var tolv år, var han själv den enda överlevande av tre barn som försvann i samma skog där mordet nu skett. Hans kompisar Peter och Jamie var spårlöst borta en sommardag. Själv hittades han fastklamrad vid ett träd, med blod i skorna och förlorat minne. Då hette han Adam. Han har bytt namn för att kunna komma in vid polisen och inte bli igenkänd som offret från 1984. Han håller det fortfarande hemligt, för annars skulle han bli fråntagen den här utredningen. Det som gör den här boken läsvärd trots sin skruvade intrig är dess litterära kvaliteter. Författaren har en sällsynt berättarförmåga för att vara debutant och ha valt deckargenren.Orden flyter som glitter rinner från en öppnad påse. Porträttet av Rob är varmt och ömsint och med mänskliga djupt långt från många deckarklichéer. Vi får komma och hälsa på i hans värld, en värld som är både tuff och krävande och där han visar både goda och mindre goda sidor.Så läsvärd är den, och inte lik någon annan deckare.
