Vi ska slå fast det med en gång. Det här en ganska lustig och underhållande historia – en säker bladvändare. Men. Vi kanske inte tycker att Jonasson når upp till samma höjder som i de två tidigare succéhistorierna: Hundraåringen och Analfabeten. Och det är väl kanske inte så mycket att orda om. Det är naturligtvis svårt att gång efter annan nå dit – upp till den allra högsta toppen.
Hur som helst – om ni, som undertecknad, har gillat de båda tidigare romanerna kommer ni nog att sitta och le och småskrocka lite förnöjt för er själva i bästa läsfåtöljen den här gången också. Jonasson kan konsten att skriva och berätta en historia som får ögonen att rusa över sidorna.
"Mördar-Anders och hans vänner (samt en och annan ovän) som den lite omständliga och fullständiga titeln lyder i sin fulla längd är en skröna i samma anda som de båda tidigare.
Det är en osannolik historia som vävs kring en lika osannolik trio. Historien kretsar kring en brutal och enfaldig kåkfarare som löser det mesta av livets problem med knytnävarna, en utsparkad kvinnlig präst som fått lämna predikstolen – utbuad av församlingen, och en receptionist från ett hotell av det mer tvivelaktiga slaget. Alla tre är mer eller mindre lurade på livet.
Men två av dem har inga som helst problem med att lura andra och den snart nyfrälste mördaren som strör Bibelcitat omkring sig i tid och otid. När Mördar-Anders mött Jesus har han i samma stund fått problem. Han får han hela den undre världen efter sig. Vi ska nog inte avslöja så mycket mer här för att inte förstöra nöjet för er som tänker försvinna bort några timmar i romanens sällskap.
Jonasson tar oss med på en humorfylld irrfärd genom landet där han blottlägger ett och annat tillkortakommande och kanske väcker en och annan djupare tanke här och var.