Det är ett praktverk de producerat, Leif Rosenblad, Johnny Franzén och Niklas Wrångberg. Boken om kyrkorna i Tjust är vacker och lockande på soffbordet.
Här får vi veta det mesta om de 22 kyrkorna i Tjustbygden, om kapellet på Väderskär och om den gamla griftegården i Västervik. Här finns alla detaljer i arkitektur, inventarier och tillkomsthistoria. Även en del om de prominenta personer och högreståndsfamiljer som bidragit till kyrkornas utsmyckning och uppbyggnad.
I vår bygd finns de riktigt gamla medeltidskyrkorna, så tidigt som från 1100-talet, och framåt. I kyrkobyggnaderna möts olika stilar och traditioner.
Detaljerna i boken är många, ibland på gränsen till för många. Facktermer kan slås upp i en ordlista på slutet, även om ytterligare några ord troligen skulle behövt vara med där. Åtminstone om man vänder sig till en bredare allmänhet.
Boken är en katalog över de enskilda kyrkorna, men med några intressanta inledande kapitel om hela området. Det är knappast en bok man läser från pärm till pärm utan snarare en uppslagsbok.
Bilderna är det som lyfter boken. Johnny Franzéns bilder speglar kyrkorummen och framhäver få men utvalda detaljer. Genom de finstämda bilderna blir varje kyrka unik, de visar variationen i byggnaderna i högre grad än texten.
Jag saknar mänskligt liv i berättelserna. Här nämns många människor, som välgörare och i någon enstaka anekdot. Men bara de högvälborna, de som hade råd att sätta sin prägel på bygdens kyrka. Ändå har kyrkorna varit ett Guds hus för så många generationer av bygdens folk, och kanske mer för de fattiga torparna och bönderna än för de höga herrarna. Under snart tusen år har människorna kommit och gått i dessa hus, mumlat böner, sjungit psalmer och lyssnat på prästens ord, blivit döpta, vigda och begravda. Var finns spåren av dem? Kanske är de inte så lätta att hitta men ett lite bredare anslag hade boken vunnit på.
Mest intressant är den inledande texten om kyrkogårdarna. Där lärde jag mig mycket nytt.