Tiden är sedan länge förbi då serier bara innehöll man i spandex eller rosa hästar med regnbågsman. Seriealbumen blir fler och fler och allt mer angelägna. Nattbarn är ett av dessa album. Här får vi följa med Ingrid som är 14 år under några dagar i hennes, vad jag vet, alldeles vanliga liv. Hennes mammas nya man är en tönt, hon känner sig ful, ouppskattad och har ett ambivalent förhållande både till omvärlden och till sin egen sexualitet. Den känslomässiga frånvaron i "köttvärlden" blir till en engagerad nätnärvaro där Ingrid under namnet Nattbarn kan ventilera vad hon egentligen tycker och tänker. I köttvärlden och på nätet träffar Ingrid fotografen Stefan, en dubbelt så gammal ”skön snubbe". Men vad vill han egentligen? Alla kan nog känna igen sig i tonårens svårigheter men få föräldrar vet nog vad som egentligen händer bakom den stängda dörren nu när tiderna har förändrats fort och mycket. Och den mest stängda dörren av alla, alla forum på internet är för många vuxna en skyddsrumsdörr med dubbla lås. Det är en verklighet som nog sprungit ifrån många föräldrar.
Nattbarn är välskriven, rakt på och en hisnande intressant tonårskildring. Om det nu är så här det är, för det har vi lite äldre människor antagligen ingen aning om. Och det är det som gör Nattbarn skrämmande och väldigt relevant.