Skivrecension
Pop
Despotz Records
Adna tar ett par kliv tillbaka från sitt förra album "Run, Lucifer".
Hon rör sig fortfarande i samma musikaliska skymningsland som London Grammar och Daughter: melankoliska melodier tonsatta med piano och reverbtung gitarr, lager av älvlika bakgrundskörer och en och annan bastrumma som markerar dramatiska toppar.
Kanske är det också ett tecken på självsäkerhet och en växande trygghet att Adna Kadics sångröst tillåts bli mer framträdande i produktionen, och det är bara av godo. Men det är ett ofrånkomligt faktum att låtarna inte håller samma klass som på den lovande föregångaren. (TT)