10/3
Uppskattningsvis hundrafemtio personer hade sökt sig till Edsbruks kyrka för att bevittna bröderna Dimpker, mer kända under sitt engelska epitet: Dimpker Brothers.
För egen del hör jag inte till de redan brödrabitna, men det svängigt rytmiska gitarrspelet och den fina dynamiska stämsången bröderna emellan resulterar i garanterad frälsning lagom till kvällen är över.
Edsbruks kyrka är belägen i brödernas hemtrakter och stämningen är mysigt intim. Bröderna Adam 20 år, lillebror, och Martin 24, storebror, Dimpker spelar eget material två dagar innan avresan till USA och Salt Lake City där de ska spela in sin första studioskiva. Upplägget för kvällen alternerar mellan trioformat och bröderna allena. Trio då Mollie Lindén välkomnas upp på scenen – känd från 2014 års upplaga av "Idol". Hennes varma och bluesiga toner sväller fint i kyrkorummet och gifter sig väl med brödernas avskalade ljudbild. När man lyssnar till Mollie Lindén denna fredagskväll förundras man lite över att den i mer negativ bemärkelse amerikaniserade Lisa Ajax snuvade henne på segern i programmet.
Brödernas begåvning torde ingen betvivla – de vann nyligen erkännande som regionvinnare i tävlingen Musik direkt, men det som framträder mest är den raffinerade smakfullheten. Smakfulla arrangemang, på guldvåg avvägda toner, smäckra ackord, stämsången – ja, allt är rysligt delikat för trumhinnorna. Mellansnacket är charmigt familjärt och får publiken att dra på smilbanden.
Man kan tänka sig att ljudbilden riskerar att bli futtig när den utgörs av en akustisk duo, men med hjälp av en baskagge och tamburin stampar äldste broder Dimpker igång en puls som botar all percussiv abstinens. Detta nyttjas med stor effekt och skapar det driv och momentum som annars kan fattas akustiska duos. Jag har behandlat brödernas goda känsla och smak, men den som söker virtuositet behöver heller inte misströsta; lillebror Adam Dimpker river av så smäckra licks och arpeggios att Tommy Emmanuel-besatta kan sitta lugnt i kyrkbänken.
Musiken är sprungen ur något brett amerikanskt-influerat som känns som nybakad paj på en fönsterkarm en varm och solig sommardag i Utah … Det känns varmt och familjärt, helt enkelt, trots att jag i för sig aldrig satt min fot i Utah.
Ett drygt dygn efter konserten ska de fara till USA för att realisera drömmen om en skivinspelning. När de ombeds beskriva kommande skiva menar de att det är som när en författare samlar sina bästa texter över flera års tid och gör det till en bok. Det blir ett koncentrat av flera års flitigt musicerande, kort och gott.