Arnfinnur Knudsen kommer någon gång på 70-talet som lärare till Holtaskolan, i stället för att fortsätta sin lärargärning på grundskolan i Tangavik, som var hans hem. Han kommer inglidande på skolgården i sin stora Cadillac och gör en storstilad entré.
Sådant är hans liv, storstilat, överdådigt och äventyrligt.
Släkten Knudsen i Tangavik på södra Island är som kungar hemma i fiskeläget sedan generationer tillbaka. De lever stort, har sitt finger med i allt och kommer så småningom också in i maktens korridorer i detta lilla land där släktskap kan vara lika viktigt som formell kompetens.
Om denna släkt skriver den isländske författaren Einar Már Gudmundsson i sin senaste roman Kungar av Island. När jag börjar läsa tänker jag att jag hoppas att det ska finnas ett litet korn av sanning i historien, att författaren bara ska ha tagit ut svängarna när han berättar. Men Knudsensläkten är påhittad och den lilla staden Tangavik bara en fiktiv plats. I en intervju säger Einar Már Gudmundsson att det ändå handlar om verkligheten, fast ett hopkok av många människor från flera olika platser.
Det här är en sådan berättelse som man brukar kalla för en skröna. Den myllrar av folk och det är helt uppenbart att allt det som berättas inte är tänkt att vara trovärdigt.
Släkten Knudsen består av individer som lever ut sina liv, i överdåd och på stor fot. Allt de gör, gör de lite värre än andra. De super mer, slåss mer, de är djärvare, skickligare och mer karismatiska än de vanliga grå anpasslingarna.
Arnfinnur Knudsen är den bäste läraren, den ende på hela Island som kan förklara relativitetsteorin, trots att han inte bevistat föreläsningarna eller har någon lärarexamen. Men det spelar ingen roll när man är en Knudsen. Hans far Astvaldur Knudsen är den skickligaste sjöfararen och fiskaren som Island sett, som klarar sitt fartyg och sin besättning i alla väder och kommer hem med de största fångsterna.
I Knudsensläkten hittar man de vackraste barnen och de mest passionerade romanserna. De bygger sina imperier, som till slut blir kolosser på lerfötter.
Så rullar det på, sida upp och sida ner. En komedi, men med mycket svärta, sprit och våld.
Einar Már Gudmundsson är en gudabenådad berättare, en av flera från Island. Han debuterade för trettio år sedan och är en av de stora samtida författarna. I de flesta böckerna tar han avstamp i sin egen eller sin släkts historia.
Den här romanen handlar om det förflutna, från 1700-talet till 1970-talet, men egentligen handlar det om det nutida samhället och Islands utveckling på senare år, efter finanskrisen och den politiska krisen för några år sedan. Författaren var själv verksam i protesterna mot den dåvarande regeringspolitiken. Hans kritik består, även om det isländska samhället med möda rest sig efter kraschen.
Trots att historien avslutas på 1970-talet gör han ändå många blinkningar till vad som händer på Island i dag och boken går lätt att upfatta som en kritisk uppgörelse med 2000-talets Island, med korruption och svågerpolitik, och medborgarnas tappade förtroende för regering och banker.