Efter en utflykt till Frankrike i "Det förflutna" (2014) är Farhadi tillbaka i Iran, där han gjort en slags hämndthriller utifrån fonden på Arthur Millers pjäs "En handelsresandes död".
Det förflutna bubblar upp även här när skådespelarparet Emad och Rana (som repeterar nämnda Miller-pjäs) tvingas flytta in i en tillfällig ny lägenhet. Den tidigare hyresgästen har lämnat kvar mycket av sina saker och väggarna är nedklottrade av ett barns händer. En dag dyker en man upp i lägenheten och misshandlar Rana grovt, men försvinner snabbt, och mycket talar för att dådet var riktat mot kvinnan som tidigare bodde i lägenheten. Rana blir traumatiserad av händelsen och klarar inte av att skådespela. Emad blir besatt av att hitta gärningsmannen. I dennes spår blir han inte bara personlighetsförändrad av ilskan, utan också medveten om föraktet mot den "promiskuösa" kvinnan som bott i hans lägenhet.
Farhadis intresse för konstnärligt bildspråk är inte så stort och "The salesman" är lika anonymt fotograferad som vi har vant oss från regissören. Det framhäver istället hans styrkor i att regissera skådespelare till subtil perfektion. Det vi får är ett minimalistiskt drama om konsekvenserna av hämnd, hur jakten på den kan förändra relationer på oförutsägbara sätt och hur vedergällningen aldrig blir så ljuv som det är tänkt.
Ibland är det kanske för minimalistiskt och subtilt för att hålla publikens intresse uppe. Socialrealismen blir stundtals för lik det riktiga livet, där en del scener tuffar på så anspråkslöst och utdraget att gäspningarna ligger farligt nära.
"The salesman" har gett Asgar Farhadis hans andra Oscar för bästa icke-engelskspråkiga film, efter "Nadir och Simin – en separation" (2011) och är oerhört välspelad, men den kräver ordentligt med tålamod innan den blir riktigt spännande. (TT)