Enligt recensionsdatabasen Rotten Tomatoes råder konsensus bland kritikerna: ”Beast” är med sina 94 % ”fresh” både originell, spännande och vackert fotad. Den här sortens grupptänk är alltid oroande. Är det den fruktansvärda torkan på originalmanus som gör att kollegor känner sig tvingade att hylla en så medioker genreblandning?
”Beast” utspelar sig runt i det lilla ösamhället Jersey där en serie mord skakat om lokalbefolkningen. Moll är en kuvad ung kvinna som söker efter frihet från sin kvävande familj. Trots att mördaren går lös väljer hon att dra ut och dansa. Hon blir nästan metoo:ad av en jobbig snubbe på morgonkvisten, innan en stilig blond främling dyker upp med sitt jaktgevär och jagar iväg idioten. Men Pascal, som han heter, har ett mörkt förflutet. Att han potentiellt kan vara mördaren råder inga tvivel om. Men Moll stannar med sin nye problematiske man för att trotsa sin klyschigt förtryckande morsa.
Moll slits mellan två destruktiva relationer i ett slutet samhälle. Och hon väljer den som ger henne störst möjlighet att vara sig själv, trots fara för sitt eget liv. Det är genomgående välspelat och stämningen blir klaustrofobisk trots de vackra öppna Jersey-fälten.
Hyllningarna av ”Beast” fokuserar på obehaget som påstås vibrera filmen igenom. Problemet är att vibrationerna aldrig kommer upp till ytan. Det är lovande när en polisutredning drar igång. En hårdkokt kvinnlig mordutredare pressar Moll på information om hennes pojkvän och hennes lojalitet ställs på sin spets. Den lyxiga ”Morden i Midsomer”-stämningen fumlas tyvärr bort i provocerande manusluckor.
Debuterande regissören Michael Pearce kan bygga upp en stämning som lovar skräck men han misslyckas med avgörande element. Filmens enda panikframkallande scen visar sig exempelvis sig vara en dröm.
”Beast” är visuellt övertygande men också ett inställsamt försök att arthouse-stämpla en ologisk erotisk thriller. (TT)