Inga blir så arga som manusförfattare när de blir negligerade i filmrecensioner. De stackarna får ofta se sig överskuggade av regissörer och skådespelare.
Men hör upp alla kämpande skribenter: Här kommer äntligen en film som visar vikten av ett fungerande manus. Och för alla som uppskattar bakom kulisserna- eller andra världskrigsskildringar (eller både och) väntar också en mycket trevlig filmupplevelse.
På uppdrag av informationsministeriet ska en moralstärkande propagandafilm i Churchills anda produceras efter nederlaget vid Dunkerque. Av en slump blir det den oerfarna men, ska det visa sig, begåvade Catrin (Gemma Arterton) som hittar rätt historia. Snart är produktionen i gång om ett modigt kvinnligt tvillingpar som med sin lilla fiskebåt ska hjälpa till med evakueringen av brittiska soldater från den franska kusten.
Det blir mycket lustfyllt att följa med när manusutvecklingen tar fart och sedan övergår till filminspelning. Regissören Lone Scherfig (”An education”) får till en mysig historia med ett sympatiskt persongalleri. Riktigt kul bli det när den avdankade och diviga stjärnan Ambrose Hilliard (Bill Nighy) får en av birollerna i den blivande filmen.
En konsekvens av allt manusskrivande gör att konstruktionen av ”Their finest hour” kanske blir lite extra tydlig. Det är lätt att se framför sig hur manusförfattaren satt upp post-it-lappar med frågor som ”Hur få in en hund i storyn?”, ”Vem kan dö utan att det blir för jobbigt” och ”Hur lösa att hon är gift men blir kär i sin skrivarkollega?”. Det blir inte alltid så förutsägbart som man tror.
Sorgligt nog är problemen som Catrin får kämpa med på 40-talet fortfarande aktuella inom dagens filmindustri. De där modiga tvillingarna reduceras snabbt till ”den snygga” och ”den snälla” och får sällskap på båten av diverse manliga hjältar.
Men Catrin vinner en hel del strider, vilket illustreras i kvicka replikskiften som när hennes kulturman till make säger om målningen där han avbildat henne: ”Jag borde kanske inte ha målat dig på väg bort”.
Hon svarar: ”Eller så borde du inte ha målat mig så jädra liten”.
Churchill kunde inte ha sagt det bättre. (TT)