I vad som förefaller som ett avundsvärt mysigt upplägg ska ett gäng gamla vänner träffas för middag. Barnen är inte med och de möts i värdparets charmiga kök, massor av mat förbereds på italienskt vis och vinflaskor korkas ur. Det skämtas friskt och dessutom pågår en fascinerande månförmörkelse, som möjligen bidrar med en dos oberäknelig kosmisk kraft
Deltagarna är i 40-årsåldern och känner varandra väl. Eller? När kvällen är slut har många oväntade sanningar kommit i dagen. Upprinnelsen är ett infall apropå samtidens ständiga mobilberoende. För, påpekar frun i ett av de (tydligen) krisande paren – de är som små svarta lådor över våra liv, i mobilerna finns allt. Men hur många par skulle hålla ihop om de såg innehållet i varandras telefoner?
Raskt åker allas mobiler upp på bordet. I takt med att samtal och meddelanden tickar in blir det precis så besvärande jobbigt, komiskt, faktiskt lite rörande och upprörande som man har all anledning att frukta.
Varför utsätter de då sig för detta riskabla experiment? Tja, kanske är de gamla vännerna i själva verket, som den själv vänstrande Lele föreslår, som seriemördare som ”bara går och längtar efter att bli avslöjade”.
”Vad döljer du för mig” bjuder kanske inte på några nyskapande infall men med ett snillrikt manus och ett gäng begåvade skådespelare dras detta engagerande drama i land med elegans och en till synes befriande lätthet.
Konflikterna är av typen som man bara kan ha med barndomsvänner som man kanske egentligen har ganska lite gemensamt med förutom jargongen, samt med sin partner i ett långvarigt äktenskap. Det är inte ett dugg förvånande att det ska göras en amerikansk nyversion, även om det känns en smula onödigt när originalet är så bra. (TT)