Baby (Ansel Elgort) är en gullig kille med tinnitus som dessutom råkar vara en av världens bästa flyktbilförare. Åtminstone så länge han lyssnar på rätt låt i sin Ipod, som dränker det störande pipandet i hans hörselgångar och som han använder av nostalgiska skäl. På många sätt ger den anakronistiska prylen musiken en större roll. Det är logiskt med tanke på att regissören Edgar Wright verkar ha en lika kärleksfull relation till musik som sin huvudrollfigur.
Faktum är att flera av actionscenerna har anpassats till soundtracket på ett närmast tvångsmässigt sätt, där biljakterna är exakt synkade för att starta och sluta i förhållande till låtarnas speltid. Den lyxigt kurerade spellistan blandar The Beach Boys, Carla Thomas, Martha Reeves and The Vandellas, The Commodores, T-Rex och många fler. Artister och låtar som blir ämnen för diskussioner och referenser på ett avslappnat och humoristiskt Tarantino-sätt.
Baby är ingen brottsling egentligen, men han kör flyktbil åt en rånarliga för att betala av en skuld till syndikatbossen Doc (Kevin Spacey). Hans föräldrar har dött i en bilkrasch och hans enda familj är den döve och rullstolsburne fosterpappan Joseph, som sedan länge har förstått att grabben inte hör hemma i den undre världen.
En dag förälskar sig Baby i servitrisen Debora (Lily James). Det är bokstavligen kärlek vid första ögonkastet. Men deras drömmar om att rymma iväg tillsammans – som hämtade ur en James Dean-film – är på väg att gå upp i rök när Baby tvingas till ett sista jobb tillsammans med ett riktigt dåligt sällskap. Baby blir ihopklumpad med det pundiga rånarparet Buddy och Darling (Jon Hamm och Eliza González), samt den ansiktstatuerade sociopaten Bats (Jamie Foxx), för ett uppdrag som är dömt att misslyckas.
Edgar Wright slog igenom stort med zombiepastischen "Shaun of the dead", men har inte riktigt levererat något med samma perfekta tonträff förrän "Baby driver". Biljakterna ser ut att vara hämtade ur spelet "Grand theft auto", det vill säga utan respekt för fysikens lagar, och Babys romans med Debora är lika söt som sockervadd doppad i sirap. Det här är den perfekta sommarfilmen för dig som är trött på (eller känner dig för gammal för) Marvel men samtidigt längtar efter popcornvänlig action-romcom. (TT)