Välkomponerat, spännande och snyggt

I drygt en timme är "The day the earth stood still" ett helt funktionellt sci fi-drama om en mystisk besökare från rymden och jordens undergång. En sorts lightversion av Steven Spielbergs "Världarnas krig" - lägre budget, mindre ambitioner och Keanu Reeves i stället för Tom Cruise. Världarnas skärmytsling, kanske? Världarnas kuddkrig? Hur som helst funkar det. Slutet, däremot, gör med filmen vad rymdmonstren brukar göra med jorden. Det blir inte mycket kvar att glädjas åt. Men vi tar det från början. Precis som i originalversionen från 1951 landar ett rymdskepp i USA. Ut kommer en varelse med ett budskap: Vi måste ändra oss. Annars går det åt skogen. Och precis som i originalversionen ändrar vi oss inte. Då, på 1950-talet, var det kalla kriget som skulle orsaka jordens undergång. I dag är det, förstås, miljöhotet. Och det är intressant hur rymdvarelserna (med andra ord filmproducenterna) ser på oss människor: vi är ondsinta, destruktiva, giriga små kryp som inte förtjänar vår vackra planet. Men å andra sidan har vi uppfunnit fina saker som kärlek och Bach. Kanske ska vi få en ny chans? Och trots att rymdisarna uppenbarligen detaljstuderat oss i många decennier blir de alltid lika förvånade när de upptäcker att vi blir ledsna när någon familjemedlem dör. Men, som sagt. Upphovsmännen till "The day the earth stood still" ägnar stor möda med att duka ett välkomponerat bord med spänning, relevanta resonemang och snygga detaljer. Och så avslutar de med att välta bordet genom att placera en gigantisk, gråtmild sockerkaka på änden.