Sveriges roligaste film

Robin (Björn Starrin) är arbetarklass från bruksort i glesbygd. Astrid (Tuva Novotny) är övre överklass med uppväxt på Djursholm och lekplats på Stureplan. Jonny (Kjell Bergqvist) är kulturell medelklass med mersmak, en klättrare som hela tiden söker sig längre in i överklassens palats bara för att erfara att det alltid finns ett rum till. Låst. En lat, konventionell filmare skulle ha gjort Astrid till känslokall utsugare, Robin till hennes offer och Jonny till kombinerad berättare, observatör och domare. Det skulle ha hyllats av lata, konventionella kritiker och filmjuryer och solen skulle ha gått upp över film-Sverige i morgon också. Ulf Malmros väljer en annan väg. Han vet att det finns goda och dåliga sidor hos alla klasser, alla människor, och är inte rädd för att visa dem. "Man fyller frysen med så mycket vilt man kan, sedan jobbar man så mycket svart man kan och väntar på bättre tider", som Robins värmländska föräldrar uttrycker det. "Vi har ju inte gjort något. Vi är ju offer. Men Stockholm ska inte få oss att flytta". Nu är inte "Bröllopsfotografen" i första hand ett omtumlande klassdrama. Eftersom Ulf Malmros är Sveriges roligaste regissör är det klart att han inte kan undvika att göra Sveriges roligaste film. Och det är klart att han inte kan undvika att fylla den med sina patenterade, smarta, snygga bildlösningar. Och han har, inte minst, fyllt den med Björn Starrin. Starrin var bra redan som Pölsa i Malmros "Smala Sussie", men den här gången går han förbi bra, långt förbi. Jag minns faktiskt inte när jag såg en rolltolkning ligga närmare kött och blod, kännas mer äkta än Björn Starrin i "Bröllopsfotografen".

Sveriges roligaste film

Jag har sällan sett en mer klassmedveten film än Ulf Malmros "Bröllopsfotografen", och aldrig sett en film som så envist och konsekvent undviker alla schabloner i sin klasskildring.