Matlagningsmys är en framgångsrik undergenre inom må bra-tv och -film. Och det kan ju vara riktigt underhållande med en spännande såsduell eller lite innovativt mathantverk i läckra närbilder. Eller, som i det här fallet, en lång scen där en bitter kock attacklagar en trotsmeny när hans dumma, dumma arbetsgivare inte fattar vikten av att tänka nytt i stället för att bara satsa på gamla kulinariska hits.
Kocken, det är Casper (Jon Favreau) och chefen (Dustin Hoffman) är ägaren till en finkrog som blir nedgjord av en bitsk och inflytelserik matbloggare, som efterlyser vision snarare än bekvämlighet i menyn.
Alla som älskar mat, och Robert Downey Jr som dyker upp och stjäl showen i en snabb biroll, har inledningsvis en del att hämta här.
Men det där matlagninsgmyset måste ha mer stomme än bara ekokött i motljus och det är där som problemen börjar.
För när Casper säger upp sig efter den där förgörande recensionen och ett påföljande Twitter-haveri, blir handlingen snabbt segare än dålig kalops. Framför allt eftersom filmen då och då stannar upp helt för att förklara hur diverse olika nya sociala medier fungerar.
"Va, om jag svarar på en tweet, innebär det att alla kan se den?", utbrister Casper och så får hans försummade son förklara hur det funkar.
Igen. Och igen.
Hade Jon Favreau, som också regisserar, kapat trettio minuter hade det möjligen varit lättare att svälja den här storyn om ett curlat manligt konstnärsego till kock, omringad av osannolikt snygga kvinnor. Speciellt eftersom budskapet i filmen är att recensenten alltid har rätt.
Men medan man sitter och funderar ut formuleringar som "Twitter-manual i långkok" och "några droppar Vine för mycket" blir man till slut bara irriterad över att Jon Favreau ännu en gång har lyckats ta en lovande film och sabba den genom att marinera alltihop i helt onödig dumhet.