Lisa Aschans långfilmsdebut "Apflickorna", från 2011, ger en intim inblick i två tonårstjejers intensiva och destruktiva - ja närmast brutala - relation.
Och Lisa Aschan väjer inte för det som är störande och pinsamt. Tvärtom. Det här är en närstudie i maktkamp och identitetsförvirring.
Emma träffar den spännande och lite mystiska Cassandra i ridhuset när hon ansluter till stallets voltigegrupp. Mellan träningarna hänger de under några sommarveckor ihop som ler och långhalm. På träningarna är de konkurrenter, och det på allvar. Båda vill nämligen försäkra sig om en plats i tävlingstruppen.
Emma får vi följa med också i vardagen där hemma, med pappa och lillasyster. Men hur Cassandras hemförhållanden kan tänkas vara är däremot ett mysterium - precis som hon själv.
Med rätta har "Apflickorna" uppmärksammats och belönats på flera filmfestivaler världen över.
Den utsågs till exempel till Bästa film på Tribeca Film Festival, och fick förra året ta emot det stora nordiska filmpriset vid Göteborgs dito.
Och alldeles nyligen tilldelades Aschan och medförfattaren Josefine Adolfsson priset för "Bästa manus" vid Guldbaggegalan 2012.
"Apflickorna" är en provocerande film, svår att skaka av sig.