I Alan Shankmans händer har "Hairspray" blivit en musikaliskt vibrerande film, en musikal som trots en speltid på två timmar bara säger "schviss" och gärna kunde ha fått vara längre.
Filmen utspelas i Baltimore 1962. Tracy älskar att sjunga och dansa och drömmer om att få vara med i det direktsända tv-programmet "The Corny Collins Show". Men Tracy är liten och rund och ser inte ut som de sylfider som är med i programmet. Men skam den som ger sig.
Fast egentligen har storyn liten betydelse, även om det givetvis är positivt med en film om någon som går emot strömmen och fördomarna. Det som betyder mest här är musiken och vitaliteten i bildspråket. Dialogen hålls till ett minimum, i stället sjungs och dansas det i nästan varje sekund av filmen. 60-talsmusik, nyskriven såväl som klassisk, bär filmen framåt och det var länge sedan jag om en film så med eftertryck kunde säga att här finns det inte en enda död sekund.
Nykomlingen Nikki Blonsky är utmärkt som Tracy och Michelle Pfeiffer härligt iskall som Velma, tv-showens bildproducent. Men skådispriset tas av John Travolta i drag och "fatsuit" som mamma Edna och Christopher Walken som pappa Wilbur, innehavare av en affär för skämtartiklar.
Dessutom är John Waters med som blottare. Bara en sån sak!
Gunnar Rehlin/TT Spektra