Huvudämnet för Derek Cianfrances filmdrama "The place beyond the pines" är det sociala arvet, och hur svårt det är att bryta sig ur det.
Ryan Gosling spelar Luke, en vilsen individ med en speciell begåvning. Han är en fantastisk motorcykelförare som tack vare det har fått anställning på ett nöjesfält.
I filmens inledning ser vi honom, nervöst vankande, strax innan han ska köra kvällens nummer. Vi följer hans ryggtavla när han närmar sig den globformade stålburen där han tillsammans med två andra motorcykelförare ska köra runt runt på ett halsbrytande sätt, i vansinnig fart.
Det är en snygg inledning.
En kväll träffar han på en gammal flamma, Romina (Eva Mendes), och får reda på att han är far till hennes snart ettårige son Jason.
Det blir ett brutalt uppvaknande.
Luke, som själv inte växt upp med sin pappa, vill göra det rätta. Han vill vara en närvarande far. Han vill, men väljer en farlig väg och klarar det inte. Det går ungefär så illa som det bara kan.
Men innan dess korsas hans liv under några få ödesmättade minuter av en ung, ambitiös, polisman spelad av Bradley Cooper.
Och sedan är det som att en ny historia – en historia i historien så att säga – tar vid.
Berättelsen är egentligen indelad i tre separata delar.
Jag förstår greppet och tanken med det. Men åtminstone den första övergången är inte helt lyckad. Den är lite för drastisk och det blir svårt att bibehålla engagemanget.
Påsen knyts ändå ihop någorlunda snyggt genom att de båda männens jämngamla söner möts 15 år senare och får sätta punkt för det som fäderna en gång initierade.
"The place beyond the pines" innehåller flera snygga scener och riktigt bra skådespeleri. Men jag hade önskat mig en renare berättelse, ett tydligare fokus.