Ja det är verkligen inte Days of Thunder.
Det är en av de första tankarna som slår mig när jag tittat klart på Rush, filmen om Formula 1 legendarerna Niki Lauda och James Hunt.
Och med den första reflektionen menar jag att det är långt mycket bättre än Days of Thunder och egentligen alla racingfilmer jag sett. Om det nu är en racingfilm, egentligen.
För där faller filmer om racing ofta platt, efter att man konstaterat att det går fort i kurvorna och att förarna är vildhjärnor allihop. Då finns det inte mycket soppa kvar i tanken. Och inte mer tanke än så heller förresten.
Men i Rush får vi mer. En oerhört snygg och välregisserad film som visar två personligheter som faktiskt kanske lär något av varandra. Bittra rivaler både på och utanför banan men ändå, där under någonstans, en ömsesidig beundran för egenskaperna hos den andre som man själv helt saknar
För alla som var med när det begav sig, för det är verklighetsbaserat, för alla som gillar spänning och känsla fungerar Rush alldeles utmärkt. Eller ja, för alla som gillar en riktigt bra film. För det är fartfyllt, farligt, 70-tal och lite sexigt. Det blir ett välspelat och välrattat drama i 270 kilometer i timmen.