North Chapter
Jakob Mjöbring är tillbaka med del två av sin trilogi om Katja Lyss, våghalsen som bytt professionell friåkning i Alperna mot polisjobb. Vältrimmad, whiskysugen och utan smak för våld ger hon sig in i en dubbel kamp i nya boken "Snö", dels mot mördare, dels mot det informationssamhälle som snuvar medborgarna på insyn.
Det är julvecka. Njutningsfyllt kastar sig Katja och hennes bästa vän, psykologen Esmeralda, utför snöbranterna på Kittelfjäll långt norrut i svenska fjällvärlden. Så gör en telefonsignal slut på deras nöjesåkande. Polisen skickar Katja till en renvaktarstuga, där man befarar blodbad.
Farhågorna besannas. En fransk professor och hans elev finns i stugan. Han är skottdödad, hon huggen till döds. Innan de tekniker Katja rekvirerar hunnit dit har stuga och lik utplånats av eld.
Den som läst "Köld", första delen i Katja Lyss-trilogin, vet att hon är en av sju svenska poliser med internationell befogenhet. Det är därför hon kopplas in. Nu färdas hon mellan det kokande, folktäta Paris och ett Norrland, öde och svindlande vackert, inbäddat i snö och tystnad.
Jakob Mjöbring tycks bergtagen av snöns och fjällens landsända, dit han flyttade från Halland för femton år sedan. Lika uppslukad tycks denne bloggare och kommunikationskonsulent vara av vad han vet om hur vår tids översvämmande kunskapsmassa manipuleras bortom medborgarnas kontroll.
Fascinerad läser man om algoritmer, de ”recept” enligt vilka digitala aktörer styr dataflödet. Med dem kan man till exempel lätt förstärka individers intressen för bilar, terrorism eller vad man än vill inrikta sig på.
I "Snö" pågår en kamp för att FN ska överta kontroll, så att stater, näringsliv och andra inte längre kan ruva över ”sina topphemliga övervakningssystem”. Boken är högaktuell. Inte bara visselblåsaren Snowden utan till och med president Trump figurerar.
Vid sidan av algoritmspåret finns ett akademiskt som bitvis blir flummigt. Någon vill utforska ett världsfolk som påstås ha funnits och samarbetat och delat information. Deras skrifter sägs finnas gömda i stenar. Professorn och hans elev tros ha jagat en sådan sten när de mördades.
"Snö" är spännande. Katja slåss både mot elementen och för livhanken. Men i motsats till hjältar i många andra av dagens deckare frossar hon aldrig i att tillfoga pina.
I stället för övervåld trampar hon motståndare på foten. Och måste hon ta till vapen mår hon tjuvtjockt. Detta och den påfallande öppenheten inför den storslagna naturen hör till de inslag som gör Mjöbrings "Snö" till en välkommen raritet i deckarfloran.