Med hjälp av en stulen helikopter landade rånarna på taket och polisen kunde bara se på när gärningsmännen försvann med 39 miljoner kronor i kontanter. Att rånarna senare kom att gripas och ställas inför rätta har på något sätt hamnat i bakgrunden.
Rånet torde vid det här laget vara ett av de mest omskrivna i landets kriminalhistoria. Men författaren Jonas Bonnier (och tidigare vd för mediejätten Bonniers mellan åren 2008 och 2014) anser inte att sista ordet är sagt. Han utkommer nu med spänningsromanen ”Helikopterrånet”, som bland annat bygger på intervjuer med de dömda gärningsmännen.
Det är inget fel på det litterära hantverket. Jonas Bonnier skriver precis så rappt och hårdkokt som den vane deckarläsaren förväntar sig. I parallella spår får vi följa rånarnas komplicerade förberedelser inför den historiska kuppen och polisens misslyckade arbete med att försöka ingripa i tid. Scenerna växlar effektivt och intrigen drivs framåt i ett stegrande tempo.
Det hela borde vara upplagt för en nagelbitarroman – men den riktiga spänningen vill inte infinna sig. Jonas Bonnier verkar ha lagt sig nära sanningen om helikopterrånet, även om det är en roman han skrivit. Den som hängt med i rapporteringen de senaste åren vet vad som ska hända även om författaren bjuder på ett överraskande och förmodligen helt uppdiktat slut. Hos mig som läsare skapar det en irriterande osäkerhet att jag inte alltid vet vad som är sanning och vad som är dikt.
Jonas Bonnier har skrivit en rad böcker men detta är hans första försök inom spänningsgenren. Förutsättningarna för att ”Helkopterrånet” ska bli en kommersiell succé är så vitt jag kan bedöma goda. Enligt förlagsreklamen har boken redan sålts till 29 länder och rättigheterna till en filmversion har förvärvats av Netflix och Jake Gyllenhaal. Men denna hybrid mellan reportage och roman lämnar mig ändå egendomligt likgiltig. Det finns ett problem med en spänningsroman som inte är spännande.