Många av hans tidigare romaner och noveller har sedan översatts till svenska, vilket är en välgärning i sig. De två kortromanerna ”Avlägsen stjärna” och ”Isrinken” hör dit.
Bolaño lägger berättelsen i ”Avlägsen stjärna” i munnen på Arturo B, som var hans alter ego i ”De vilda detektiverna”. Berättelsen handlar om flygkonstnären Carlos Wieder, som när han flög skrev dikter på himlen. Han förekommer även i romanen ”Nazistlitteratur i Amerika”, vilket visar hur Bolaño använder och återanvänder sina huvudpersoner och gör hela författarskapet till en sammanhängande helhet.
Wieder ville som poet revolutionera den chilenska poesin, men är samtidigt en blodtörstig mördare. Allt utspelar sig strax efter militärkuppen mot Allende 1973. Bolaño bodde i Mexiko då men flyttade till Chile för att stödja Allende. Han fängslades efter kuppen men lyckades fly och lämna landet.
I ”Isrinken” omsvärmas isprinsessan Nuria, petad ur det spanska konståkningslandslaget, av tre män, en framgångsrik affärsman, en överviktig kommunalpamp och en fattig mexikansk poet. Var och en ger sin version av vad som hände fram till den oundvikliga katastrofen.
Denna koncentrerade och mörkt intensiva berättelse utspelar sig i Barcelonatrakten, där Bolaño bodde i många år. En oförlöst längtan efter kärlek genomsyrar huvudpersonernas tillvaro och under den välputsade ytan finns farliga och välbevarade hemligheter. Många av huvudpersonerna i hela författarskapet lever nära den undre världen och i ett gränsland som kan leda till totalt kaos.
Bolaños vardagliga och raka sätt att berätta störs ofta av något egendomligt som händer, som vrider verkligheten en aning men utan att förvränga den, något som han lärt sig av Julio Cortázar. Huvudmotiven är redan i de tidiga romanerna kärlek, sexualitet, exil och död men även motstånd mot övergrepp och politiskt våld. Huvudpersonerna för eviga resonemang om böcker och litteratur, där en del av författarna har funnits, medan andra är fiktiva. Den allvetande berättaren är oftast kyligt oberörd och låter handlingen tala för sig själv. Han predikar aldrig, blir aldrig upprörd, han bara ser och återger. Språket är kristallklart genomskinligt och enormt uttrycksfullt.
”Avlägsen stjärna” och ”Isrinken” är två romaner så fulla av närvaro och psykologisk insikt och dessutom väldigt spännande. Trots det känns de som två väl utförda men ändå bara förstudier till ”De vilda detektiverna” och ”2066”.