Det kan tyckas vara en smärtsam begränsning. Men sett ur ett annat perspektiv skapar det möjlighet till försoning och förändring. Sista ordet är sällan sagt. Inte ens om den tid som varit.
Memory bär inte sitt namn för inte. Hon sitter i fängelse i Zimbabwe. Dömd till döden för mord på den märklige och gåtfulle vite man, Lloyd Hendricks, som en gång kanske köpte Memory av hennes föräldrar.
I fängelset söker hon minnas sin barndom, finslipar varje detalj, som om denna tid av livet vore mer värd än det som sedan hände och som förde Memory till fängelset. En kamp om att minnas. Memory själv är den som faller mellan stolarna. Till skillnad från sina medfångar har hon en gedigen utbildning. Ironisk nog är hon albino och därmed varken fisk eller fågel i landet Zimbabwe som nyligen brutit sig loss från kolonialismens Rhodesia.
Petina Gappah har redan gett ut en novellsamling i svensk översättning; ”Sorgesång för Easterly”. Här i ”Memorys bok” finslipar hon sin förmåga att blanda humor med djupaste allvar. Det är en episk berättelse som i fragmentariska stycken växer till en helhet, så som det också måste ha tett sig för Memory själv, där hon i fångcellen söker lägga pussel med sina begränsade minnesbitar. Det är också en roman som fångar det komplexa Zimbabwe som bytt ut kolonialismen mot ett annat slags förtryck.
Här finns de starka kontrasterna mellan inte bara ras utan också klass, rikedom och kön. Ett samhälle med vinnare och många förlorare. Men i botten en släktsaga som berör så djupt. Petina Gappah känns som en afrikansk motsvarighet till den israeliske författaren Amos Oz. Den sällsamma förmågan att fånga individuella människoöden i sammansatta världar.