Sällan har jag läst en bok som jag har så mycket invändningar mot.
Harari tror att det inom det här århundradet kommer att bli möjligt att skapa supermänniskor med i alla avseenden överlägsna egenskaper och till och med evigt liv.
Det tror jag inte.
Han tror också att dessa supermänniskor kommer att kunna styra allting via ett jättelikt datasystem. Som resultat av detta kommer vanliga människor att bli överflödiga och mänskligheten helt dö ut.
Det är direkt fånigt.
Större delen av boken ägnas åt en idéhistorisk genomgång av utvecklingen. Harari väljer att kalla alla åskådningar för religioner. Kristendomen styrde oss tidigare, nu styrs vi av religionen liberal humanism, påstår han.
Samtidigt hävdar han att utvecklingsläran visar att vi inte kan ha en fri vilja utan att allting sköts av hjärnans biokemiska processer.
Sedan beskriver han liberalismen som han alltså hävdar styr dagens värld som att 1) väljaren har alltid rätt, 2) kunden har alltid rätt och 3) att alla upplevelser är lika värdefulla.
Fel! Fel! Fel!
Väljaren har inte alltid rätt. Det är därför vi behöver lagar, myndigheter, domstolar, medier och fria organisationer för att begränsa majoritetens makt.
Kunden har inte alltid rätt. Det är därför det behövs säkerhetsbestämmelser och andra skydd för den enskilda konsumenten.
Alla upplevelser är inte lika mycket värda. Det är därför det finns Nobelpris och andra sätt att visa att somligt är mera värdefullt än annat.
I och med upplysningstiden har de gamla religionerna spelat ut sin roll, påstår Harari. Misslyckade experiment som kommunism och fascism har nu ersatts av liberalism som egentligen är orimlig den också eftersom vi inte har någon fri vilja. Hur som helst har nu liberalismen spelat ut sin roll och kommer att ersättas av dataismen.
Jag förstår inte hur en begåvad människa kan komma på så mycket dumheter. Det får en att i åtminstone hans fall tvivla på den fria viljan.