Tove Jansson är givetvis mest känd för sina Muminböcker, dessa fantastiska berättelser lika fascinerande för vuxna som för barn.
Men hon började som författare för vuxna. Hennes tidiga noveller från 1930-talet som inleder boken "Bulevarden och andra texter" ger dock knappast ens en föraning om hennes senare mästerskap. Det är stela texter i en tidstypisk genre. Verben är i pluralis även då de återger dialoger.
Som konstnär nådde Tove Jansson tidigare mästerskap. Hennes tidiga illustrationer har redan en skärpa och originalitet som förstås når sin fulländning långt senare med muminböckerna.
I den här boken har det finlandssvenska förlaget Förlaget samlat texter och bilder som tidigare inte publicerats i bokform. Riktigt njutbara av de tidiga novellerna är bara de som skrevs strax före och i början av andra världskriget. Boken gör sedan ett kraftigt hopp till 1961 med Ön, en underbart stämningsfull text om den kärlek till den finska skärgården som går igen i så många av Tove Janssons texter.
"Den lömska barnboksförfattaren" heter en självironisk artikel om varför hon skriver böcker för barn. "En ohemul historia" är ett beställningsarbete med utgångspunkt från H C Andersens saga "Lyckans galoscher". I Tove Janssons novell möter vi Kulturmannen, här i form av en Hemul på natten efter en tröttsam fest.
Det är intressant att följa Tove Janssons utveckling. Men mest har nog boken med sin efterskrift av Sirke Happonen, som också gjort urvalet, ett litteraturhistoriskt intresse.