Norrmannen Ingar Johnsrud är tillbaka med ännu en tät thriller om kollegorna Fredrik Beier och Kafa vid Oslopolisen. "Kalypso" heter den. Inte en sida utan uppslitande händelser. Inte en gestalt utan finkalibrerad personteckning. Och bakom våldsamheterna ett stråk av något annat; kalla det filosofi.
Kalypso är en liten flicka som på 1990-talet överlevde cyniskt experimenterande med smittkoppsvirus vid en rysk forskningsbas nära Norges nordgräns. Norrmän på hemligt uppdrag där tar henne med sig hem. Omständigheterna kring händelsen får hemska konsekvenser i framtiden.
Liksom i förra boken om poliserna Fredrik och Kafa, "Det hemliga brödraskapet från Wien", visar sig Johnsrud kapabel att trixa med och sammankoppla en rad olika skeenden.
Hans prosa blixtrar. Bibelns brödrapar Kain och Abel kopieras. Kalypso har anknytningspunkter till Homeros nymf med samma namn, hon som trollband och handlingsförlamade Odysseus med sin sång.
Fyra barn blir offer i romanen förutom Kalypso: En 8-årig pojke som skjuts ner när polisen griper hans far för mord. En 11-åring som dör i smittkoppor när virus kommit på avvägar. Och en 14-årig thailändsk flicka, sexsåld till Norge.
Skickligt klär Johnsrud av individer, alltifrån huvudpersonen Fredrik till psykopater. Bakom händelser som kan tyckas vara politiskt eller ideologiskt styrda ser han den enskilda människans verkliga futtiga motiv, hämnden.
Mord på mord begås i Oslo. Rått våld används. Ett märkligt smycke figurerar, ett hjärta med ett hemligt rum. I det döljs något livsavgörande.
Fredrik är drabbad av minnesförlust i samband med en kollaps. När han inser vilken handling han då utfört gungar hans värld. Hans privatliv är kaos. Också Kafa går balansgång. Men som polisteam funkar de två perfekt.
Med "Kalypso" har Ingar Johnsrud skapat ännu en kriminalroman som skiljer ut sig från mängden. Det sker genom den lika intelligenta som intrikata storyn, där varje kapitel vibrerar av action och personerna fängslar, vare sig de är skavankiga hjältar eller psykopater.