Sara Danius kastar ljus över McCarthy, och över den sexuella och könsmässiga frigörelsetid 1960-talet var, i sitt utomordentliga förord till "Gruppen", när boken nu åter gjorts tillgänglig för svenska läsare.
"Gruppen" blev en smäll på käften för det konventionella Amerika på samma sätt som norrmannen Agnar Mykles "Sången om den röda rubinen" chockat nordiska läsare sex-sju år tidigare. Båda romanerna blev bästsäljare.
Det är härligt att åter ta del av det eleganta och dödsbringande sätt på vilket Mary McCarthy går tillväga när hon avlivar myten om att den frigjorda, välutbildade kvinnan skulle få ett lyckligare liv.
Utan skrupler beskriver hon samlag utanför äktenskapet, smusslandet med pessar, lesbisk kärlek, skandalös baby- och psykvård och det totalt meningslösa i att medelklasskvinnor får utbildning, när deras predestination är och förblir att byta blöjor, stå vid diskbaljan och behaga en karl. Att denna elakt roande bok i botten är en tragedi betonas också av Danius.
I långa stycken påminner "Gruppen" om Bangs kåserande stil. Den glättade ytligheten motverkas hela tiden av de kyliga djupdykningar McCarthy gör i personernas karaktärer. Att romanen behåller sin lyskraft måste delvis tillskrivas den strålande översättning Amanda Svensson presterat.
Vassar College var USA:s första lärosäte för kvinnor som siktade mot högre utbildning. Där studerade Mary McCarthy och där låter hon åtta kvinnor mötas på 1930-talet och befolka sin roman. Ingen av dem får en huvudroll. Såtillvida är boken en äkta kollektivroman.
Dessa åtta unga kvinnor och personerna i deras omgivning kläds av in på bara benen. De åtta kommer, med ett par undantag, från förmögen övre medelklass. En får till exempel ett flygplan i examenspresent för att kunna flyga till utbildning i ett yrke hon troligen aldrig kommer att utöva.
Elakt skriver McCarthy om dem på tröskeln till vuxenlivet: ”De skulle hellre bli vansinnigt fattiga och leva på laxpudding, än tvingas gifta sig med … män med en plats på börsen.” Sedan låter hon verkligheten hinna upp dem.
Mary McCarthy räknas till de mest inflytelserika bland efterkrigstidens intellektuella i Amerika. Sara Danius beskriver hur hon flott och orädd tog strid, utan att någonsin vilja kallas feminist. ”Drottningkobran” kallades hon. Att huggtänderna innehöll gift ger "Gruppen" belägg för.