I Albanien styrde Enver Hoxhas kommunistiska diktatur med samma hänsynslöshet, godtycke och totala förtryck som i Nordkorea.
Peter Kadhammar har skrivit en lysande bok om detta samhälle. Med hjälp av tolk har han intervjuat en hel rad av dem som stod nära de ledande i systemet. Hans bok består av deras berättelser utan kommentarer. Det är en veritabel skräckskildring.
Vi vet anmärkningsvärt lite om Albanien därför att regimen nogsamt såg till att stänga landets gränser. Ett fåtal vänsterextremister tilläts under noggrann kontroll turista i landet. Deras första upplevelse på huvudstaden Tiranas flygplats blev att tvingas in i en frisörsalong där de tvångsklipptes. Långt hår var kontrarevolutionärt hade Hoxha bestämt. Ingen tilläts ha långt hår i det kommunistiska Albanien.
De styrande i landet och deras familjer bodde i ett begränsat och noga bevakat område i Tirana. De tilldelades bostäder av en särskild myndighet. Där bodde de lite bättre än vanliga albaner, men inte särskilt mycket bättre, framgår av Kadhammars bok.
Och gemensamt med alla andra av landets invånare hade de skräcken för att råka i onåd. Detta kunde ske helt utan förvarning. Innan Jugoslaviens ledare Tito bröt med Stalin var det bra att ha vänskapliga kontakter med Jugoslavien. Efter brytningen var det ett grovt brott som skoningslöst straffades.
Hoxha var en entusiastisk stalinist och när Chrusjtjov gjorde upp med Stalin efter dennes död bröt Albanien också alla förbindelser med Sovjetunionen.
Ingenting illustrerar bättre de fasansfulla förhållandena i denna diktatur än det öde som drabbade landets andreman, premiärministern Mehmet Sheku och hans familj.
Sheku var i sin maktutövning minst lika hård som Hoxha själv och åtnjöt hans fulla förtroende och varma vänskap. Ända till dess att hans son Skënder blev kär i volleybollstjärnan Silva Turdiu och förlovade sig med henne. På deras förlovningsmottagning kom Enver Hoxha och hans hustru och var fulla av välvilja gentemot det unga paret.
Men ett par veckor senare kallades Sheku till chefen och fick order att förlovningen måste brytas. Sonens fästmö tillhörde nämligen en tidigare rik familj. Och förlovningen bröts. Men det slutade inte där. Några månader senare hölls en rättegång i politbyrån med Sheku för hans antirevolutionära beteende. Han tilldelades en skarp reprimand.
Men han visste att saken därmed inte skulle vara över. Dagen efter tog han därför sitt liv. Familjen förvisades först ut på landsbygden men dömdes sedan till långa fängelsestraff på uppdiktade anklagelser.
Kadhammar har gjort ett fantastiskt jobb genom att samla in alla dessa intervjuer som ger oss en bild av hur snabbt en ideologi med de vackraste förtecken kan urarta när den förenas med diktatorisk makt.
Hans bok borde vara obligatorisk läsning för alla som tror att det kan finnas en kommunism där friheten får råda.