Han träffar två mystiska kvinnor och prövar både betablockerare och viagra, vilket gör att han allt oftare i drömmen hamnar i barndomens Mexiko.
Han återupplever uppväxten på soptippen i Oaxaca tillsammans med lillasystern som kunde läsa andras tankar, mötet med den amerikanske missionären och det dramatiska livet på den kringresande cirkusen.
Av allt detta blir det en generös och kärleksfull berättelse, där nuet och det förflutna och olika världar möts och blandas. ”Resan ändar i älskande som mötas” (Shakespeares ”Trettondagsafton”) är romanens motto och även handling i mycket koncentrerad form.
Intrigen och personskildringen är viktigast i Irvings författarskap, där huvudmotiven är främlingskap och individens utsatthet. I hans galna värld inser vi tillvarons absurditet, då han gärna fyller sina romaner med en brokig samling kufiska människor. Även ”Mysteriernas gata” är en bisarr roman om bisarra människor.
När han är som bäst, lyckas han till och med göra det osannolika sannolikt och det bisarra blir till sist vardagsmat och således inte alls bisarrt. Ändå är hans romaner nästan alltid fullständigt oförutsägbara, där tankens och fantasins frihet härskar. Här finns en häftig blandning av svart humor, detaljrik skärpa, eftertänksam godmodighet och dräpande ironi men också en mottaglighet för sinnesintryck och en lyckokänsla åt själva livet som är oemotståndlig.
”Mysteriernas gata” handlar om världens dårskap, där allt är tragiskt och komiskt på samma gång. Juan Diegos barndomsminnen eller drömmar ger inte på något sätt någon försoning, men han har inte bara fått förmågan att se. Han har även tvingats att förstå, liksom vi alla tvingas att förstå livets mysterier. Trots allt ger Irving oss ett visst hopp som människor. Hans stora förebild har alltid varit Charles Dickens, där det goda kämpar mot det onda, men där det goda till sist segrar.
Irvings prosa är klar och spänstig, full av infall och överraskningar, men nära 600 sidor för ”Mysteriernas gata” är på tok för mycket, särskilt med tanke på att berättelsen ibland går på tomgång. Irving är en mycket duktig men något yvig epiker.