Den har en viss charm, den här deckaren, även om den är fylld av ond bråd död. Kanske är den inte menad att i första hand vara en spännande deckare, utan mer en underhållande historisk berättelse.
Vi befinner oss i Karlshamn hösten 1899. Här får vi följa den unge extrakonstapeln Ivar Jönsson och hans morbror kyrkoherden Simon Eldfeldt. De två är radarparet även i författarnas två tidigare historiska deckare. Denna tredje del avslutar trilogin.
Både Ivar Jönsson och Simon Eldfeldt är sympatiska figurer. De har sina fel och brister, men är i grunden goda människor.
En kväll i september 1899 rånmördas en kusk. Han är som en dagens taxichaufför, kör folk mot betalning, men på den tiden är det häst och vagn som gäller. Snart mördas ytterligare en kusk. Efter en tid hittas och döms en gärningsman och man tror att fallet är löst.
Senare under hösten får polisen in flera fall av kvinnor som överfallits och skändats. Likadana brott skedde under en period fem år tidigare men de upphörde tvärt.
Samtidigt har inte Ivar Jönsson och Simon Eldfeldt släppt tankarna på kuskmorden och så småningom hittar de ett samband som leder in dem på rätt spår. Upplösningen blir en studie i vänskapskorruption och den tidens dubbelmoral.
I en historisk deckare är det nog lätt att det historiska tar överhanden över intrigen och deckargåtan. Ibland känner jag det så när jag läser den här boken, även om jag tycker att författarna som helhet lyckas hålla spänningen levande.
De har valt att till viss del använda ålderdomliga uttryck för att skapa tidsatmosfär, och det fungerar ganska bra, inte minst i dialogerna.
Som historieintresserad stör jag mig dock på ett par detaljer.
Först och främst att en viktig del av ramberättelsen är ett dop av ett litet barn, där dopet sker flera månader efter barnets födelse. Det förekom mycket sällan, vid denna tid döptes barn inom några dagar efter förlossningen. I de fall man väntade berodde det oftast på svåra omständigheter som att familjen bodde långt från kyrkan och det var hård vinter. Sådana omständigheter finns inte här.
Dessutom utspelar sig berättelsen de sista månaderna 1899, alldeles före sekelskiftet, men utan att det berörs med ett ord. Det hade känts naturligt om detta nämts som ett inslag i stadsbornas vardagsliv, för att få mer tidskaraktär.
Som helhet är det en trevlig och underhållande deckare.