Men Serj ljuger. För Bråvalla är här. Med inga andra band som konkurrerar från andra scener finns det visserligen inte mycket att välja på men publiken hänger med från start. Och tur är väl det för på scenen är det faktiskt ganska stilla. Det krävs inte mycket men lite publikfrieri får man ändå bjuda på när det är festival.
Tur då att Aerials kommer fem låtar in i setet (ungefärlig räkning) för publiken älskar det och den är lika bra live som på skiva. Och det är också precis så det låter, som System of a Down. Varken mer eller mindre. Men de behöver inte vara så mycket mer än sig själva när det gäller musiken, de vet att de kan sin grej.
Något som imponerar är Serjs andningsteknik. Hur kan man sjunga så många ord så snabbt utan att svimma av syrebrist? Men kanske är det mellan låtarna han hämtar andan. För det blir inget mellansnack. Om man inte räknar att Serj strax över timman in i spelningen talar om att han har det trevligt förstås.
En liten besvikelse ligger ändå kvar efter konserten. Visst, det här är bra. De gör sina låtar rättvisa men det är sömnigt på scen och vill man bara lyssna på System of a Down så går det faktiskt lika bra att använda sig av sin cd-spelare, streamingtjänst eller vad man nu föredrar för rent visuellt är det bara den stora LED-skärmen i bakkant av scen som ger något extra.