– Jag började för sent med att ta sånglektioner, förklarar hon, apropå det där med drömmen om att sjunga opera.
I dag är hon trots allt mycket nöjd med sitt yrkesval.
Redan som liten spelade hon elorgel i Japan där hon växte upp.
– Jag föredrog orgeln framför pianot, eftersom orgeln gav mer utrymme till att "leka" med musiken. I Japan var elorgeln populär när jag växte upp. Vi spelade pop från 60-, 70- och 80-talen på de små orglarna.
När Akikos mamma efter ett år kunde konstatera att dotterns intresse för musiken i allmänhet, och det speciella instrumentet i synnerhet, inte verkade vara av det övergående slaget fick Akiko börja ta lektioner i elektronisk orgel. Strax därefter fick hon en egen. Och Akiko blev förstås strålande glad.
För 12 år sedan flyttade Akiko till Sverige. Det var kärleken som lockade henne att slå ner bopålarna långt från hemlandet Japan. Just den här kärleken visade sig dock vara av det övergående slaget. Men Akiko valde att stanna kvar i Sverige i alla fall. Hon trivdes och hade skaffat sig ett kontaktnät.
– Det var en kompis som tipsade mig om möjligheterna att studera till kantor eller organist, berättar hon.
– Jag spelade ganska mycket jazz och pop när jag var yngre men även klassisk musik, så kyrkomusiken kändes inte alls främmande för mig, säger Akiko.
Och när hon förstod att arbetsmarknaden såg bra ut för kantorer och organister valde hon att satsa på kyrkomusikerbanan.
Först pluggade hon till kyrkomusiker på Ersta Sköndal högskola. Därefter studerade hon vidare på Kungliga musikhögskolan i Stockholm, till organist.
För bara några veckor sedan fick hon sin masterexamen i orgel.
Redan under tiden på Sköndal fick hon sitt första vikariat som kyrkomusiker och sedan dess har hon arbetat parallellt med studierna.
Vikariatet i Västervik, som sträcker sig fram till sista februari 2017, har hon för Bo Ingelberg som är tjänstledig.
– Det har varit en rolig höst, säger Akiko som har glatt sig särskilt åt arbetet med körverksamheten och lunchmusiken, så kallad Andhämtning.
Akiko framhåller att det varit tacksamt att ta vid efter Bo Ingelberg som skapat musiktraditioner och lyckats etablera flera återkommande evenemang, som till exempel torsdagarnas andhämtningsstunder då det serveras sopplunch till musik i kyrkan.
– Inte sällan samlas 80-90 personer då för att lyssna på musiken. Det är ganska häftigt. Jag har inte fått så många besökare på andra håll.
Även arbetet med kören har känts lyxig, tycker Akiko.
– Sankt Petri kyrkokör har en fin balans i fråga om stämmorna vilket är ganska ovanligt. I körer i allmänhet är det ofta brist på tenorer. Många gånger har man gott om sopraner och glest besatt i herrstämmorna, men här har vi en jämn fördelning. Så förutsättningarna att skapa vacker körmusik är bra.
– Likaså är det roligt att man på mindre orter på ett mer självklart vis samarbetar. Adventskonserten nyligen var ju till exempel ett samarbete mellan Sankt Petri kyrkokör och Västerviks orkesterförening.
Vad är det speciella med orgelinstrumentet, enligt dig?
– Det är att man kan skapa så många olika typer av klanger med hjälp av orgeln. Instrumentet har helt enkelt en fascinerande ljud- och klangbild. Det är också ett genreöverskridande instrument. Man kan spela all möjlig slags musik på en orgel.