Med ny blick på Lautrec

Hans affischkonst har blivit symbolen för det glada bohemlivet på Montmartre runt sekelskiftet. Dansösen Jane Avril och den rebelliske sångaren Aristide Bruant gjordes till kändisar för evigt. Även i Nationalmuseums butik finns förstås ett antal affischreproduktioner. Men till skillnad från tidigare erkänner den här utställningen Lautrec som den konstnärlige reklammakare han var i stället för att bara försöka lyfta upp hans reklam till konst.- Bilderna på Bruant till exempel, han försökte få fram hans karaktär som kraftfull sångare och rebell, Lautrec jobbade med halsduken och hatten som identitetsmarkörer. Man ska kunna känna igen Bruant på mils avstånd, säger utställningskommissarie Per Hedström som ser en föregångare till dagens renodlade reklamspråk.Trots Toulouse-Lautrecs både rika och mångfacetterade konstnärskap är det, vid sidan av affischerna, främst hans person som fascinerat. Han var aristokrat och krympling, en självförbrännande konstnär som övergav sin ståndsmässiga miljö för Montmartres intensiva nöjesliv och bordeller. På grund av en bensjukdom mätte han blott 1,51 meter. Men innan han söp ihjäl sig, syfilissmittad och knappt 37 år gammal, hade han varit ofattbart produktiv: 700 oljemålningar, tusentals teckningar och 360 litografier lämnade han till eftervärlden."Ett barnförbjudet konstnärsöde" är undertiteln även på Nationsmuseums utställning, som till skillnad från utställningen för 40 år sedan lyfter fram prostitutionen som ett eget tema hos Lautrec, inte bara som stilstudier av kvinnliga kroppar. - Det är ovanligt med någon som så öppet visar att han är i en bordellmiljö, säger Per Hedström.Toulouse-Lautrec vistades där under långa perioder. Men det finns inga pornografiska poser hos de kvinnor han avbildar. Tvärtom målar han dem utan att de poserar, de sitter och samtalar i en soffa, de står uppradade i kön till läkarbesiktning. Vissa har spekulerat i att han identifierade sig med kvinnornas utanförskap men mer troligt är att han hittade halvt avklädda och otvungna modeller. Några bilder kan tolkas som motiv av lesbisk kärlek, eller är det bara intimitet vänner emellan? Lautrec är om något en skildrare av erotisk spänning, aldrig av det sexuellt explicita.Och även om hans kvinnor långt ifrån alltid är vackra skildrar han inte heller direkt någon bordellmisär.- Jag tycker man ser den. Misären fanns ju också i hela staden, på gatan. Många prostituerade hade andra jobb, tvätterskor, hattmakerskor och servitriser som behövde mer pengar, säger Per Hedström.Utställningen på Nationalmuseum visas fram till den 25 maj.

Med ny blick på Lautrec

Han är världens mest kände reklammakare. Han skildrade prostituerade som ingen annan. Nationalmuseum i Stockholm försöker se Henri de Toulouse-Lautrec med nya ögon.