Muse tar med nya låtar till Bråvalla

Tre musikaliska engelsmän med ett alldeles eget sound. Eller en trio barndomsvänner med spritt i hela kroppen? Efter veckans skivsläpp är Muse redo för Bråvalla Festival.

Den 25 juni går startskottet får årets Bråvala Festival. Ett av dragplåstren är brittiska Muse.

Den 25 juni går startskottet får årets Bråvala Festival. Ett av dragplåstren är brittiska Muse.

Foto: Pressbild/Warner Music

Musik2015-06-15 10:00

Det lär inte bli unplugged när Muse kommer till Norrköping. Bandet är känt för sina vilda liveshower och förra turnén fick de en publik på över två miljoner. De ger inte många intervjuer, men Christopher ”Chris” Wolstenholme är på gott humör när NT nöje ringer upp. Muse hade då precis mixat färdigt sitt nya album.

– Nu ska jag försöka komma i form inför turnén. Vi körde en liten sväng här hemma i England, på mindre scener och det var kul. Jag ser fram emot vår festivalsommar i Europa.

Muse spelar bland annat på Roskilde Festival i Danmark och Rock in Roma i Italien också.

– Livespelningar är alltid målet. Jag älskar att komma ut på turné.

För bara några dagar sedan släppte bandet sitt sjunde album, ”Drones”. Robert John ”Mutt” Lange är medproducent och den här gången drar musiken åt ett mer avskalat håll.

– Det är lite back to basic, med fokus på bas, trummor och gitarr igen, säger Chris Wolstenholme.

Nya videon till ”Defector” har precis börjat spridas digitalt och ”Dead Inside” trendade i sociala medier under våren. Fansen publicerar och hashtagar sina egna bilder med zombieögon i protest mot att de inte vill känna sig döda inuti.

I en intervju med BBC Radio 1 beskrev sångaren Matt Bellamy det nya albumets titel ”Drones” som en modern metafor för vad det betyder att förlora empatin och konsekvenserna av hur vi kan få saker att hända med en knapptryckning utan att direkt behöva ta ansvar för det.Muse musik är ofta gräns-överskridande, med influenser från olika musikstilar. Muse elektroniska sida hör man i bland annat ”Take a Bow”, men även Frédéric Chopin har inspirerat.

– Det där med att fortsätta vara relevanta gäller inte oss. Vi följer inga trender och kommer aldrig att passa in helt i någon genre och det känns fantastiskt bra.

Det spretiga innebär ofta en kontrovers mellan kritiker, inte minst när det gäller de mer bombastiska låtarna. Det finns även flera olika grupper av fans.

En hel generation med fans har följt Muse från garageband till rockstjärnor.

– Det har varit schysst att se hur många som har hängt med från början. Nu börjar vi se en ny, yngre publik också och det är spännande. De verkar gilla det vi gör utan att ha samma bakgrund.

Chris gillar att vara rockstjärna.

– Ja, det är trevligt. Jag slipper till exempel ha ett tråkigt jobb och brist på bra rock och gitarrer (han har närmare hundra hemma).

Han älskar festivaler och började jobba på dem tidigt, innan det blev dags att stå på scenen själv.

– Vi passar som festivalband. Mitt starkaste minne hittills är nog när vi var headline på Glastonbury 2004. Det var inte bara ett gig vi kom till som underdogs. Allt var emot oss en grå, regnig, blöt festivalsöndag och vi spelade två timmar före Morrisey. Negativiteten hängde liksom i luften, men vi vände det trots att vi knappt vågade gå på först.

Chris står ofta för bakgrundssången i Muse, men i ”Liquid state” och ”Save me” får hans röst komma fram. Låtarna handlar om kampen mot alkoholen, som hans pappa förlorade i 40-årsåldern. Själv har Chris vunnit och varit nykter länge nu.

– Familjen är viktigast och de räddade mig helt enkelt. Så jag har fullt upp med dem.

Kelly och Chris gifte sig redan 1997 och har sex barn (Alfie, Ava-Jo, Frankie, Ernie, Buster och Teddi).

Chris blev pappa tidigt för första gången, men tycker fortfarande att allt känns nytt.

– Just nu börjar 16-åringen gå på fester samtidigt som jag fortfarande byter blöjor.

Några direkta föräldratips har han inte, men en personlig tro på att vara tillgänglig.

– Det som slutligen gäller är att vara där för dem – och samtidigt försöka minnas hur det var som barn och tonåring, kanske.

Själv plockar han inte bara fram basen när han får tid över. Nu är det hemmastudion som lockar.

– Jag kan sitta där hur länge som helst och göra musik till mig själv eller andra. Lägga lite gitarr, sjunga och så vidare.

Att producera unga band tycker han är väldigt roligt.

– Den andra sidan av glaset har varit intressant. Nu får jag coacha – lyssna, titta, medla och följa utvecklingen av talanger. Det vill jag definitivt fortsätta med.

Det händer att Chris bjuder in fans runt om i världen till fotbollsmatcher via sitt twitterkonto CWolstenbeast. Än så länge har ingen offentlig inbjudan nått ut inför spelningen i Norrköping, men där finns ju laget som vunnit ”Metallsvenskan” två år i rad – så vem vet. Någon större koll på Sverige har han inte annars.

– Jag känner till Abba och att rock är stort. Och jag gillar att många i Sverige verkar ha ett ”socialt samvete” och har koll på vad som händer i världen.

Utan tvekan känns det passande att tre killar med arbetarbakgrund, som slog igenom på Glastonbury, är headline för en stor festival i Norrköping. Jag tänkte säga ”break a leg” (lycka till) när vi avslutar intervjun men det fick bli ”don´t break a leg” (bryt inte benet), vilket får Chris att skratta.

– Sist vi skulle spela i Stockholm hade Matt (Bellamy) brutit tån. Vi ska göra vårt bästa för att komma till Sverige hela den här gången.

Muse Tre snabba till Chris

Aktuella: Släppte sitt sjunde album i Europa för några dagar sedan och spelar på Bråvalla Festival i Norrköping fredagen den 26 juni.

Bandet: Engelsk rockgrupp bildad 1994. Matthew Bellamy (sång, gitarr, piano), Christopher ”Chris” Wolstenholme (sång, bakgrundssång och bas) och Dominic Howard (trummor).

Musiken: Genreöverskridande, melodisk rock med influenser från klassiska musik. Gärna blandat med en touch metal, hårdrock eller punk och kryddat med elektrovibbar och bombastiska melodier.

Album: Showbiz (1999), Origin of Symmetry (2001), Absolution (2003), Black Holes and Revelations (2006), The Resistance (2009), The 2nd Law (2012) och Drones (2015) – #MuseDrones i sociala medier.

Historia: Dominic spelade trummor i Carnage Mayhem, där 14-årige Matthew Bellamy blev gitarrist och pianist. De splittrades och Matt och Dom tog in Chris i bandet Rocket Baby Dolls. Deras första riktiga spelning var i en musiktävling, Battle of The Bands –?där de avslutade sin spelning med att slå sönder all utrustning. De vann och bytte namn till Muse. Sedan dess har de bland annat fått två Brit Awards för bästa live och en Grammy för sitt album The Resistance. Fick sitt internationella genombrott som huvudakt på Glastonburyfestivalen 2004.

Onödigt vetande: Matt Bellamys särpräglade röst är en viktig del i bandets sound och han är känd för att använda falsett och vibrato – med ett röstomfång från A2 till B4 – och A5.

Kuriosa: Musiken inspirerade Stephenie Meyer när hon skrev Twilight-böckerna. Matt Bellamy separerade nyligen från Kate Hudson, dotter till Goldie Hawn.

1. Hur är det att vara basist i ett band som Muse?– Det hjälper att vi bara är tre, jag får en hel del musikaliskt utrymme. Och fansen gillar tydligen mig också, så jag skulle svara riktigt bra.

2. Är du den som tar in det ”rockiga” i Muse?

– Jag vet inte, eller visst gillar jag rock. Men vi kan ta in vad som helst samtidigt som fokus kan återgå till trummor, bas och sång igen när som helst.

3. Vem av er skulle troligtvis glömma något viktigt, skriva en låt mitt i natten eller göra en stor romantisk gest?

– Lätt! Dom skulle glömma, Matt skriver något på natten och jag står för romantiken.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!