"Ăr Herbie Hancock vĂ„r störste nu levande jazzartist?", frĂ„gade sig Washington Posts skribent efter jazzlegendarens konsert i den amerikanska huvudstaden i slutet av juni.
SjÀlv Àr Herbie Hancock inte redo att dela ut titlar av liknande slag till sin egen person, men nÀr TT fÄr en pratstund med honom mellan tvÄ stopp pÄ hans pÄgÄende Europaturné medger han att han dÄ och dÄ tittar pÄ sina gamla konsertklipp pÄ Youtube.
ââJag har ju jobbat med otroliga musiker, som Tony Williams, Ron Carter, Wayne Shorter. Och jag fĂ„r ett leende pĂ„ lĂ€pparna nĂ€r jag ser vad vi Ă„stadkom för 40, 50 Ă„r sedan. Det fĂ„r mig att minnas hur jag kĂ€nde dĂ„. Det Ă€r upplevelser som jag verkligen hĂ„ller kĂ€ra.
"Ett enormt hjÀrta"
Just Wayne Shorter Àr ett namn som dyker upp vid flera tillfÀllen under samtalet, för jazzvÀrlden blev ett stort namn fattigare nÀr tenorsaxofonisten gick bort tidigare i Är.
2017 Ärs Polarpristagare var inte bara en av Herbie Hancocks nÀrmaste medmusiker, han var ocksÄ en av Hancocks bÀsta vÀnner. Och utöver musiken och vÀnskapen delade de Àven sin buddhistiska livsÄskÄdning. PÄ sin dödsbÀdd ska Shorter ha yttrat orden "Det Àr dags att fortsÀtta uppdraget i en ny kropp".
Herbie Hancock sÀger att han hela tiden kÀnner sin vÀns nÀrvaro.
ââJag lĂ€rde mig sĂ„ oerhört mycket av Wayne. Han hade ett enormt hjĂ€rta, men han uttalade sig ofta vĂ€ldigt kryptiskt. Det brukade vara sĂ„ att det kunde dröja mĂ„nader innan jag Ă€ntligen förstod nĂ„gonting han sagt. Och det hĂ€nder fortfarande, ofta.
Ett vÄgat hopp
Ăven Herbie Hancocks och Wayne Shorters tidigare bandledare, trumpetaren Miles Davis, har uttalat sig i glimrande ordalag om Shorters intuitiva spel och briljanta kompositionsförmĂ„ga. NĂ€r Hancock och hans orkester nu möter publiken Ă€r ocksĂ„ Shorter-kompositionen "Footprints" en av hörnstenarna i en setlista som annars frĂ€mst öser ur pianistens elektrifierade 70-talsalbum.
Men det Àr inte bara musiken som Àr elektriskt laddad. För den 83-Ärige Hancock visar inga Älderstecken nÀr han möter publiken.
ââIngen spelning Ă€r den andra lik, för vĂ„r publik Ă€r en sĂ„ viktig del av hur vi improviserar. Det Ă€r nĂ„gonting jag Ă€r noga med att understryka, att vi verkligen pĂ„verkar varandra, sĂ€ger han.
ââSĂ€ttet vi avslutar spelningen pĂ„ brukar ocksĂ„ göra folk galna. DĂ„ gĂ„r jag fram till scenkanten, med min keytar i hĂ€nderna, och hoppar upp i luften med böjda knĂ€n. Det Ă€r nĂ„gonting jag kanske inte borde Ă€gna mig Ă„t i min Ă„lder, men jag gör det Ă€ndĂ„.
TT: Behöver du stretcha mycket inför spelningen för att klara det?
ââNej, nej, nej. Ha ha. Jag promenerar lite under dagen, det brukar rĂ€cka.
"SkrÀmmer mig inte"
PÄ tal om Youtube finns det en sökning framför andra som fÄngar den dokumenterat tekniktokige Hancocks intresse just nu, nÀmligen "AI".
Han kan mycket vÀl tÀnka sig att spela jÀmte en algoritm i sitt band en vacker dag.
ââTanken pĂ„ AI skrĂ€mmer mig inte ett dugg, tvĂ€rtom. Jag har alltid Ă€lskat teknologi, och jag tycker att man kan se pĂ„ AI som mĂ€nsklighetens bebis. Vi skapade den, och precis som med ett barn mĂ„ste vi lĂ€ra den om etik och mĂ€nniskans sjĂ€l, för en vacker dag kanske AI kan hjĂ€lpa oss att bli bĂ€ttre versioner av oss sjĂ€lva.