Kultur kan sänka blodtryck och medföra glädje. Tankar finns om att införa kultur på recept, det finns nog redan när jag tänker efter.
Jag är inte jätteövertygad om att min musikresa genom uppväxten skänkte frid och lycka till resterande medlemmar i det Johanssonska hushållet. De var i och för sig friska och behövde inte återhämta sig från annat än hårt jobb. Det kan vara nog, inser jag nu i arbetsför ålder. Men under flera år fanns det nog inte så mycket hemfrid för mina föräldrar.
Det var nog i och för sig en månad eller två som jag var uthärdlig, rent musikaliskt alltså (för uthärdlig är jag knappast än). Det var när jag hittade gamla LP-skivor i mina föräldrars samlingar och envisades med att spela dem istället.
För visst har vi alla haft en sådan period. När Simon and Garfunkel funkar några månader och man tänker ”shit mina päron hade koll”, skaffar manchesterkavaj, lång halsduk och sparkar löv en höst. En del nyttjar basker en kort tid innan de återfår sansen. Andra börjar rulla sina egna cigaretter och köper ökenkängor. Sen hittar man en skiva med ”Ingmar Nordströms Saxparty” och man förlorar hoppet igen.
Annars var det ”ungdomsmusik” som gällde. Guns n roses album ”Appetite for destruction” inger ingen frid i dem som inte gillar rock av det hårdare slaget. Inte heller Nirvanas ”Smells like teen spirit” sänker högt blodtryck bland föräldragenerationen. ”Han som skriker hela tiden” var den ömma moderns omdöme om Kurt Cobain.
Och så kom punken, först den svenska sen den engelska. Sedan den amerikanska. Jag behöver nog inte gå in närmare på den perioden.
Efter den ”true metal”, jag älskade verkligen Manowar i tidiga tonåren. Det gladde ingen förutom mig.
Kommer min dotters framtida musikval driva mig till vansinne? Kommer hon hitta mina gamla skivor en dag om några år? Vilka kommer hon tycka är töntiga, vilka kommer hon anse vara coola nog?
Jag hoppas på Manowar men det är fåfängt att tro. Jag hoppas att hon en dag förstår storheten, även att jag nu med distans inser att det inte är bra. Men kan hon inte också inse att det finns mycket att älska med ganska muskulösa män i läderchaps och långt hår med lugg som sjunger om drakar och eld och död?
Inte hört talas om Manowar? Jag rekommenderar en bildgoogling först för den nyfikne. Efter det en lyssning på Spotify. Sen får vi se vad framtiden bjuder på. Har du bildgooglat än? Kanske inte Manowar ändå va?