Nästan samtidigt som vi kliver över tröskeln till Kerstins syateljé springer en grårandig liten katt snabbt ut i regnet.
– Hennes mamma var vildkatt och hon har väl ärvt lite av det vilda. Hon är skygg, förklarar Kerstin.
Innanför dörren hänger rader av skjortor, tunikor, rockar och jackor, och i ett intilliggande rum står en symaskin på ett bord och i hörnet finns en vävstol.
Kerstin både väver och färgar sina material, konstruerar mönster och syr, och uppdragen kommer från privatpersoner i hela landet, från norr till söder.
– Lunds by, med sina gamla anor, är ju en plats som många turister besöker.
Och då är det inte ovanligt att de också slinker in i Kerstins syateljé.
En av hennes kunder hette Sven Lundh. Det var han som grundade möbelföretaget Källemo och som var initiativtagare till design- och konsthallen Vandalorum utanför Värnamo som stod klart för några år sedan.
– Han köpte bland annat en av mina vadmalsrockar och den har gått i arv till ett av hans barnbarn nu har jag fått veta.
Redan i mycket unga år började Kerstin intressera sig för textilier och sömnad, ett intresse som gått i arv.
– Både min mamma och min syster sydde, berättar hon.
– När jag var ungefär tre år gammal satt jag vid en mattväv, det var inne hos grannen, och frågade mamma hur man syr tyg. Mamma har berättat det här och jag minns det faktiskt själv också. Så småningom fick jag ju lära mig att man måste väva tyget först.
Kerstins kläder har raka och till synes enkla snitt. Materialen är naturliga, oftast jobbar hon med bomull eller ull.
– Enkla modeller klär faktiskt de allra flesta människor oavsett vad man har för figur, säger Kerstin.
Hon visar ett par färgstarka rockar, en är cerice och den andra blå.
– De är sydda av lakansväv som jag köpt på second hand och färgat, de är helt outslitliga. Sådana starka lakan får man knappast tag i dag, om man ska köpa nya.
Inne i Erlings ateljé hänger redan alla målningar på plats inför nästa veckas utställning.
När vi hälsade på senast, i september 2015, hade han just kommit igång med måleriet igen efter en längre sjukdomsperiod. På sommaren samma år hade han på ett infall plockat fram sin låda med akvarellfärger och börjat färglägga en del av sina gamla grafiska verk.
Under tre decennier var det grafikkonst som var Erling Johansson huvudfokus – etsningar och torrnålsgravyrer. Men för ungefär 17 år sedan slutade han med grafiken, som rent fysiskt är en slitsam teknik, för att i stället koncentrera sig på måleri i akryl och akvarell.
Det han nu visar, varav det mesta är alldeles nytt, är akvareller.
Färgerna tycks vara något dovare än tidigare. Lite djupare, lite lugnare.
– Det stämmer. Jag försöker tränga ner i mörkret med färgen, säger han och tillägger:
– Jag tycker att jag målar ännu bättre och ledigare nu än vad jag gjort tidigare.
Var: Lunds by
När: 25-26 maj