Den lilla pittoreska smedjan ligger lite dold inne på gården. VT:s team på plats upptäcker smedjan tack vare den stigande vita röken och den behagliga doft som sprider sig över området.
Smedjan är av gammalt snitt och ser ut ungefär som smedjor såg ut för ett par hundra år sedan. Den är full av verktyg, tänger, hammare och har ett centralt placerat städ.
Någon lampa finns inte. Det är halvmörkt, men glöden från ässjan där järnet värms upp till smidbara 1100–1200 grader, lyser upp rummet med en varm gul färg.
– Ungefär så här har smedjor fungerat sedan järnåldern, berättar Simon Halling som kommer att lära ut grunderna till nyfikna besökare i sommar.
Halling har gått en smideskurs vid Ölands folkhögskola. Ursprungligen kommer han från Gamleby.
Tillsammans med ortsbon Tomas Ljungdahl håller han liv och eld i smedjan, som trots sitt gamla uttryck byggdes så sent som 1997.
Under tiden som VT är på plats tittar flera besökare nyfiket in och berättar om sina egna erfarenheter och undrar hur det fungerar på plats.
– Det blir mest spontanbesök från sådana som åker till hembygdsgårdens café här intill. Där blir de informerade om vad vi gör här och sedan tittar de in till oss, berättar Halling.
Men ibland får herrarna beställningar från personer som vill ha något smidesföremål hemmavid. Lönen för mödan går till att hålla hembygdsföreningen vid liv.
– Senast var det någon som beställde en gardinstång och som ville att ändarna skulle ha formen av drakar. Det kan bli klurigt.