En några år gammal undersökning bland svenska ungdomar visar att inställningen till judar har förändrats, försämrats i vårt land. En av fem gymnasieelever har en negativ attityd. Antisemitismen sprider sig. I Malmö vågar snart inte människor med judisk bakgrund längre bo kvar. Det är en skrämmande bild av Sverige 2013 – knappt 70 år sedan koncentrationslägren befriades i ett söndertrasat Europa.
Staffan Skott ger oss i den här boken en snabblektion i judisk historia. Han tar oss med på en resa, som började för 4 000 år sedan och slutar i våra dagar. Det är både underhållande och gripande.
Det är en berättelse om en liten grupp människor, kanske 14–15 miljoner, spridda över hela världen, som har och har haft ett märkligt stort inflytande över mänsklighetens utveckling på många områden. Skott visar på område efter område hur judar har lyckats när de fått samma möjligheter som andra befolkningsgrupper, inom konst, litteratur och vetenskap, till exempel.
Han skriver underhållande och med lätt hand, man kan se hans litterära vedermödor som ett försvarstal för den judiska nationen och den judiska befolkningen, om man så vill. Han döljer inte för läsarna var han har sina sympatier och den beundran han hyser för Israels folk.
Han brukar ofta angripas hårt från vänsterhåll när han påpekar hur Israel och judar anklagas för det ena övergreppet efter det andra, samtidigt som den förenade vänstern tiger med vad som händer i andra delar av arabvärlden.
Men den här boken ska nog inte främst ses som ett debattinlägg i den infekterade Mellanösternfrågan, snarare som ett reportage om judiskt liv genom historien.